Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRONS
vin i såren och för honom tillbaka till
härbärget igen.
Men alltför ofta glömma vi nog bort,
huru svaga de hednakristna äro. Har
ef till och med bland alltför många
den uppfattningen blivit förhärskande,
att omvända hedningar skulle vara
riktiga mönsterkristna? Vill man ej hos
dem finna alla de kristliga dygder och
den styrka i troslivet, som man
förgäves" sökt efter i själva kristenheten?
Det är nog vårt eget fel — vi
missionärers — att så har kommit att
bliva fallet. Vi ha nog helst framhållit
de ljusa sidorna och behållit
skuggorna för oss själva. Det går så
mycket lättare att berätta om segrar än
att tillstå nederlag. Den ena gången
ha vi varit rädda för att blotta
skröpligheterna, av fruktan att
hemförsamlingarna genom vår ofullkomliga
framställning skulle missförstå och draga
undan oss den stödjande hand, utan
vilken vi ej kunna fortsätta vårt verk;
och en annan gång ha vi själva iså
djupt lidit av barnens svagheter och
syndafall, att vi helt enkelt ej kunnat
uthärda att berätta därom.
Stundom ha vi ock själva
misstagit oss på en och annan, glömt bort
deras ytterliga svaghet, när vi sett dem
segra i prov, där det fordrats verklig
hjältekraft. De ha kunnat uthärda
förföljelser, för lång tid lidit hugg och
slag för Jesusnamnets skull och
burit allt med tålamod och glädje, men
endast för att sedan helt oförmodat
falla för en i våra ögon obetydlig
frestelse.
Det Var nog åtminstone delvis så
med vår Sara, när hennes
försökelse-tid kom. Hon hade segrat över
många ting, och vi hade hos henne märkt
ett andligt djup, som man ej ofta finner
hos andra av hennes folk, och hur hade
vi ej hoppats, att åtminstone hon
skulle gå som segrare ur striden.
Hennes frestelse kom ock på en
punkt, där det för vita var omöjligt
att följa med och till fullo förstå hen-
SEGRAR. 277.
nes innersta och därmed ock att
giva henne den hjälp och de råd, som
kanske dock knappast varit nog.
Hon var förlovad med en troende
yngling, som var åtskilligt yngre än
hon själv. Förlovningen hade dock
in-gåtts mellan dem båda och med deras
anhörigas fulla samtycke, och allt
syntes till en tid arta sig väl. Men
fästmannen växte upp och ändrade tycke,
och så småningom kom en annan
flicka med i spelet, och Sara fann sig*
förskjuten. Det är endast alltför
vanligt, att en flicka lovar den ene efter
den andre sin tro och sedan bryter
sitt löfte, utan att varken hennes eget
eller mannens anseende lider därav;
men att en flicka skulle bliva
övergiven, det kan ej ske, utan att hon blir
brännmärkt inför alla. Sara försökte
bära sin skymf utan att bli bitter i
sinnet, fast hon fick både höra och
känna, att hon var endast ett
bortkastat skräp, för alla värdelöst. Hon
segrade så till vida, att hon kunde
förlåta, men hon var endast ett barn
av sitt folk och kunde ej förstå och
känna annorlunda än de. Att det
stackars barnet tagit saken så djupt, att
hon förlorat aktningen för sig själv,
det kunde hennes vita vänner förstå
först en lång tid efteråt.
Det blev en skymf inte bara mot
henne utan ock mot hela familjen, och
så blev det helt naturligtvis allas
strävan att skaffa upprättelse, vilken
kunde givas endast genom en ny
förlovning och giftermål.
En nyomvänd och ej synnerligen
begåvad ung man, boende på något
avstånd från hennes hem, började se
sig om efter en hustru. Sara blev av
någon annan föreslagen, och när
frieriet framfördes, blev det utan tvekan
mottaget. Men en viktig sak blev i
ivern alldeles bortglömd: hennes bror
och målsman evangelisten Timote
upplyste nog friarens målsmän om», att
flickan var troende och ej borde
tvingas till att dyrka andarna, men han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
