Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRONS
Lovsång.
(Översatt från franskan).
Min del och min frälsning, min klippa
är Herren,
min lott han mig gett i det härliga
arvet.
Min ande, dig gläd, och sig fröjdfe
mitt hjärta!
Att Jesus dig frälsat, min själ, clu
lovsjunge!
En syndare, ack, jag bland syndare
levde,
men Frälsarens öga mig såg ifrån
höjden;
han himlen har lämnat att rädda mig,
arme.
Att Jesus dig frälsat, min själ, du
lovsjunge!
Min skuld emot Herren var stor och
omätlig,
av lagen, den stränga, jag dömdes som
skyldig,
av blodet, det heliga, blott kan den
blidkas;
att Jesus dig frälsat, min själ, du
lovsjunge!
Ack, uti min syndfullhet ofta jag
faller,
men Frälsaren beder för mig hos sin
Fader;
på korset han visar att skulden
betäcka; •
att Jesus dig frälsat, min själ, du
lovsjunge!
Ack, vad det är gott i dig, Jesus,
att äga
vår sköld och vår konung, vår sol och
vår tillflykt.
Hur ljuv är den frid, som du skänker
vårt hjärta!
Att Jesus dig frälsat, min själ, du
lovsjunge.
G. W.
Merle d’Aubigné (f. 1794 † 1873).
SEGRAR. 343.
Vern är vis?
Många mena, att de s. k. läsarna
i allmänhet äro att finna i den
kategori av människor, som äro inskränkta
till sin intelligens och
reflektionsför-måga och att de äro sådana, som just
ingen egentlig fordran ha på livet,
utan i sin enfald, utan minsta protest
och eftertanke, ödmjukt resignera
inför den store Gudens stränga krav
och fordringar.
Jag tror dock, att saken är
annorlunda. Jag tror, att mången s. k.
läsare, mer än många andra kanske,
brottats med livets problem och
studerat den viktiga tanken: »Varifrån?
varthän? och vartill?»
Det är allvarligt, det är förenat med
bävan, men det är nödvändigt — att
du börjar söka lösa gåtan: livet och
meningen därmed. Den må väl vara
alltför inskränkt, som icke söker att få
reda på meningen med att man födes,
lever så en kort tid, kanske i
umbäranden och nöd av många slag. —
och så en dag kommer liemannen och
skär av livstråden, och man är icke
mer. Varifrån — varthän och vartill
—?
Den vise Salomo hade väl, om
någon, studerat livet. Vem är, som
tänkt djupare och grundligare än han?
Och i den ställning, vari han stod,
med ali den lyx och allt det överflöd,
som omgav honom och som var hans,
kunde han ju se livet från dess
fördelaktigaste sida.
1 lekamligt hänseende fanns väl
icke en önskan så stor, att icke han
fick den uppfylld. Läs hans bok
»Predikaren», det andra kap.! Men se
likväl i slutet av boken, huru, när
han liksom lagt allt till allt, han
utbrister: »Änden på talet, om vi vilja
höra huvudsumman, är detta: Frukta
Gud och håll hans bud, ty det hörer
alla människor till.» Paulus var en
skriftlärd och även i övrigt en lärd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
