Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’346
TRONS SEGRAR.
»Skördetiden är förbi, sommaren är
till ända, men jag är icke frälst.»
Han hade levat utan Kristus, han
dog utan Kristus, och hans själ gick
bort utan Kristus. Utan Kristus
måste han träda inför Gud. Han
visste förut, att det skulle bli hans
fördömelse.
Han uppsköt sin omvändelse, ty han
hade icke mod — uppsköt, tills det
blev för sent.
Det gäller att välja Kristus nu, just
nu. Uppskov förer som oftast till
för-tappelse.
(Misjonsbladet.)
Stor nog att frälsa.
Bland passagerarna ombord på en
Stillahavsångare befann sig även en
kristen kines, vilken klart och tydligt
lade i dagen, att han trodde på
evangelium. Bland övriga medresande
befunno sig även några missionärer samt
några lärda men mycket ogudaktiga
engländare. En av dessa, en ung
man, som studerat vid
Oxford-universitetet, tog till sin uppgift att söka
övertyga den troende kinesen om det
dåraktiga i den kristna tron och det
ytterst gagnlösa av att tro på
evangelium, och som stöd för denna
bevisföring åberopade han huru fullkomligt
lönlöst det var för oss kortsynta
människor att försöka fatta den oändlige
Guden. »Ja», svarade den kristne
kinesen, vilken hade blivit undervisad
av den helige Ande, »om jag
förmådde fatta allt det som finnes hos Gud,
då vore han ej en Gud stor nog att
frälsa mig.»
Från Sydafrika.
Brev från Bernard Johanson.
Hartley Road., Overport, Durban.
Kära missionsvänner!
Del har nu gått en tid, sedan jag skrev
nrgci i T. S. Jag var då på väg hit ut och
har sedan dess hunnit fram och fått vara
med i det stora arbetet här i Durban och
på andra platser.
Jag fick tillfälle för några veckor sedan
att besöka en av våra utposter, som
ligger ett gott stycke utanför Durban. Den
ligger så avlägset och i en sådan bergig trakt,
att den är mycket svår att komma åt; detta,
tillsammans med det myckna arbetet här i
Durban, har gjort att denna plats icke haft
besök på två år.
Efter er^ 6 à 7 ijmmars resa, dels på
cykel och dels till fots, kom jag dit sent på
fredagseftermiddagen. De infödda kristna
voro mycket glada att se en vit
»umfun-disi» och gjorde sitt allra bästa, för att jag
skulle ha det så trevligt som möjligt. De
hade köpt bröd och t. o. m. smör och
försökte att ställa på allt sätt så, att jag
skulle få det på vit mans vis.
Platsen runt omkring är mycket hård.
Det är icke endast den råa hedendomen,
som man numera har att bemöta och strida
einot, utan även de många vilioandar, som
kommit ut bland folket och draga
hundratals efter sig. Det är dock gott att se, att
sanningen är icke utan sina vittnen.
En infödd evangelist, W. Ngobese, har
hand om vår verksamhet här och leder en
liten församling. De ha fått till stånd ett
skjul, där de ha sina möten. På lördagen
hade vi möte och följdes åt ned till
floden, där 8 blevo döpta. På kvällen hade
vi också möte, och fastän det var mycket
mörkt, kommo några stycken tillsammans.
Vårt ljus bestod av en bleckflaska med
fotogén i och en trasa till veke. Denna
»lampa» ställdes på en liten sten på golvet. Och
fastän den slocknade en gång, till’följd av att
vinden blåste igenom väggarna och
gluggarna, som skulle tjäna som fönster, så gick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
