Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’350
TRONS SEGRAR.
kampen! Här förslår ej mänsklig kraft och
förmåga. Därför ligger det en stor tröst
i den tanken: »du är icke en reservoar utan
bara ett rör.» Men det ligger vikt vid
att vara ett öppet rör, ett rent rör, i vilket
flödena från Guds reservoar icke bli
hindrade eller förorenade genom mänskliga
tillsatser och villfarelser. Och kamp blir det.
Ty satan ligger oss emot. Han brukar göra
allt för att störa och hindra Guds verk. Vi
ha sett mycket därav men också sett, huru
Herren segrat i sina svaga redskap. Vilken
kamp hade icke vår älskade pastor
Kihlstedt under bibelkurserna! Man nalkades
dörren till hans rum med vördnadsfull
tystnad och försiktighet. Ty ofta hörde
man därinifrån, huru han högt bad
och kämpade, stundom under tårar.
Han sade också, att han efter varje
kurs kände sig fem år äldre. Ja, nog tär
sådant på den mänskliga kraften. Men
pastorn, han hade ett fadershjärta som få.—
Min resa gick i allo lyckligt. Dagen var
mycket regnig. På Östergötlands leriga
slätter stod det blankt med vatten. Överallt
stod mycken obärgad säd ute. Så var ock
förhållandet i Närke. Det gjorde ett
vemodigt intryck. Vid framkomsten till Kumla
hade emellertid regnet upphört. Vännen
Emil Gustavsson mötte mig och placerade
mitt resgods i sin bil, där jag även själv
fick ta plats, och det dröjde ej många
minuter, förrän milen var passerad och jag
välkomnades av älskade bröder och
systrar i hemmet vid Götabro.
Frågor växlades och besvarades å ömse
hål), såsom det plägar vara, när man
kommit »hem». I allmänhet var det sig likt
på Götabro, men åtskilligt var sig även
o-likt. En omständighet, som utgjorde allas
glädje och som även hos mig väckte mycken
glädje och tacksamhet, var, att Gud börjat
besöka Närkesbygden med en väckelse.
Visserligen var det ännu blott en början, men
»större ting än dessa» vänta v vi få se.
Tron »hör redan suset av en regnskur.»
Hjältarna ha börjat falla till Jesu fötter —
och vem vet var det slutar! Hur skönt känns
det icke att få börja en bibelkurs under
sådana omständigheter! Må särskilt kursen
bli föremål för en mäktig utgjutelse av den
helige Ande!
En skön anda kännes råda bland
syskonen vid Götabro. De ha nu sammanslutit
sig till en Guds församling och ha mera
regelbunden verksamhet.
Handelsföreståndaren och evangelisten Holger Johansson är
församlingsföreståndare och predikant.
Mycken bön övas inom den lilla gruppen, och
det är förvisso dessa böner, som nu hålla
på att besvaras, liksom även dem som
förut uppsänts av både hemgångna och ännu
levanae syskon i dessa bygder. Huru
mycket är ej en enda själ värd, som blir räddad
från syndens och satans tjänst!
På söndagen voro några av syskonen
samlade på »Talludden» till bön under fasta.
Stunden skulle avslutas med Flerrens
måltid, vartill även jag var inbjuden. Det var
härligt att bli införd i en sådan
atmosfär. Stunden bar en ovanligt ljuvlig prägel,
och Jesu kärlek rörde hjärtat, så att
glädjetårar frampressades. Efter en sådan måltid
och samvaro med Jesus och hans vänner
känner man sig styrkt; och jublande glada
gingo vi sedan var till sitt.
Talludden, där våra tre systrar Fehrliri,
Johansson och- Isaksson nu fått tillfälle att
bilda hjonelag för att stödja och hjälpa
varandra, är säkert en bönehärd, varifrån
välsignelse utgår vida omkring. Förbönens
ämbete är ej det minst viktiga i
missionsarbetet. Och dessa troende, varma böner
må väl anses som den mognade frukten i
evangelistens och missionärens liv, för
vars frambringande ett avsidestagande —
om ock genom kroppslig bräcklighet —
väl må betraktas som en nåd. En sådan
avsidestagen, bedjande syster ha vi också
i missionären fru Carleson, vilken jag även
hade tillfälle att hälsa på under söndagen.
Och överallt i vårt land finnas sådana som
höra till förebedjarestaben, bröder och
systrar, vilka särskilt fått förbönens
ämbete sig ombetrott. Gud välsigne eder! Våren
trogna i eder härliga kallelse! Gud har edra
namn i sin bok. Eder gärning skall en
dag dragas fram i ljuset och rikt belönas.
Bedjen nu ock för vår bibelkurs, som,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
