Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRONS SEGRAR.
373.
Undfingen I helig Ande, när I kommen
till tro?
v Apg. 19: 2.
Av pastor D. H. D o 1 m a n.
Hon var änka. Efter ett kort men
lyckligt äktenskap dog hennes älskade
make och lämnade henne ensam med
en liten gosse om fem år.
Lärarepensionen var sparsamt tillmätt; icke
desto mindre skulle hennes gosse ha
en god uppfostran. Från tidig
morgon till sena kvällen arbetade den
trogna modern. Intet offer var henne för
svårt. Sonen belönade henne genom
sin flit. Han fullbordade sina studier
och blev en berömd läkare.
Modern såg blott sällan sin son.
Hans kallelse tog honom helt i
anspråk. Efter någon tid äktade han
en flicka av förnäm familj. Sedan
dess såg modern honom över huvud
taget icke mer.
Skall jag säga orsaken? Jag
nästan blyges. Den store doktorn hade
en liten själ. Han förskräcktes för att
låta sin fru veta från vilka enkla
förhållanden han hade kommit. Flan
fruktade, att hans fru skulle skämmas
för hans moder.
Likväl hade han icke glömt sin
moder och hennes trofasta omsorg.
Ofta längtade han efter en blick ur
hennes trogna modersögon. Slutligen
blev hans längtan så stark, att han
beslöt sig för att tala med sin fru.
»Du vet, hur trogna jungfrurna
bruka vara på landet. Det är helt
annat än i städerna. Hemma hade
vi en sådan där trogen tjänsteflicka.
När jag var sjuk, vakade hon ofta
över mig hela nätterna igenom. Hade
hon inte skött mig så omsorgsfullt,
så skulle du inte haft mig i dag.
Vi ha ju en liten vindskammare där
uppe, som står obegagnad. Tycker
du som jag, så låter vi den snälla
Maria komma till oss.»
Den unga doktorinnan gav med
glädje sitt samtycke till sin mans
ä-delmodiga förslag. Han skrev ett
långt brev till modern. Han
berättade om sin förnäma fru, och sökte
föreställa henne, att denna alis inte skulle
förstå, att hans mor vore så där
tarvlig och enkel. Han bad i brevet
modern komma till dem, men hon skulle
för ali del förtiga, att hon var hans
moder.
Skickade modern harmsen brevet
tillbaka? Detta hade han väl förtjänat.
En fader skulle ha gjort det. Men
vad kan inte en moder underkasta sig,
då hon längtar efter sitt barn! Hon
kom, den enkla gumman, och
presenterades för doktorinnan: »Detta är
vår trofasta Maria.»
Från den stunden bodde hon i
vindskupan. Blygt drog hon sig
tillbaka. När den unga doktorinnan var
ute på besök, brukade doktorn smygà
sig upp på vinden och in i den lilla
kammaren. Då samspråkade han
med sin mor om barndomsåren, och
detta var för modern hennes
lyckligaste stunder. För övrigt märkte ingen,
att hon fanus till. Blygsamt hade hon
dragit sig tillbaka. 1 de rika
gemaken där nere hade hon varit blott en
gång — det var när hon kom — men
sedan icke vidare. Hon bodde i
huset men i vindskammaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
