Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’380
TRONS SEGRAR.
Varje ovänligt ord. som den förste
gossen uttalade, blev utplånat med ett vänligt
ord av den andre gossen. Nästa gång du
får höra en ovänlig anmärkning om en
kamrat, försök då att utplåna den med några
vänliga ord.
*
Ett nytt stavsätt.
En lärarinna satt en dag tillsammans med
några småflickor och roade såväl dem som
sig själv med att hitta på nya stavsätt.
Så frågade hon: »Vem av er vill stava till
’kärlek’?»
»Det vill jag», svarade Helen Margaret
skrattande och sprang fram till lärarinnan,
slog sina armar om hennes hals och gav
henne en varm kyss på kinden. »På det
sättet stavar jag till ’kärlek’ där hemma»,
tillade hon.
»Det var ett vackert sätt att stava det
på», sade lärarinnan skrattande, »känner du
något mer sätt?»
»Ja, jag stavar det även på detta sätt»,
sade hon och borstade av en dammfläck på
lärarinnans ärm samt sprang bort och
ordnade böckerna, som lågo huller om buller på
pulpeten. »På det sättet stavar jag till
’kärlek’ hemma genom att hjälpa mamma
och pappa lille bror och de andra, så gott
jag kan», sade hon.
»Ja visst», sade lärarinnan, »det är säkert
det allra bästa sättet att stava till
’kärlek’.»
*
Vad Lisa hade att ge.
»Den som blott vore rik!» tänkte Lisa ej
så sällan, när hon var med på möten och det
blev fråga om kollekt. »Den som ändå
kunde lägga i en hundralapp! Jag har ju
bara en tioöring.»
Men han, som ser i det fördolda och
först och främst till hjärtat, han betraktade
nog lilla Lisa på annat sätt — hon, som
ailtid var så glad, när hon kunde bjuda ett
törstigt barn en dryck vatten, eller ge
litet mat åt tiggaren vid dörren, eller räcka
den gamla gumman, som skulle över den
trafikerade gatan, en hjälpande hand. el-
ler småle mot en modfälld gosse och säga
honom ett uppmuntrande ord; hon som
hittade på glasögonen åt mormor och hade
tofflorna och tidningarna tillreds åt morfar,
när han på kvällen kom trött hem.
Allt detta och mycket annat gjorde Lisa.
Silver och guld hade hon icke, men vad hon
hade, det gav hon glatt och villigt, med
ett kärleksfullt sinne och ett givmilt
hjärta. Och det är om sådana gåvor, som
Frälsaren har sagt: »V ad hels t 1 haven
gjort möt en av dessa mina
minstabröder, det haven I gjort mot
m i g.»
*
Lyd din mamma!
Det gjorde Vera inte alltid; hon kunde
ibland vara ganska självrådig och ohörsam■
mot sin moders förmaningar.
En dag var det mycket varmt, och flera
barn hade dragit av sig skor och strumpor
och sprungo omkring med bara fötter. Vera
hade en god väninna vid namn Ida, som hon
alltid lekte tillsammans med. och då nu
Vera såg, att även Ida sprang barfota, ville
hon naturligtvis göra likadant, »jag ska’ gå
och fråga mamma», sade hon och sprang in
och utropade: »Åh, snälla mamma, får jag
inte ta av mig skor och strumpor? Det är
så varmt, och Ida går också barfota.»
»Nej, Vera lilla», svarade modern, »det
går inte an; du är så oförsiktig och kunde
lätt råka skära dina fötter på glasbitar
eller vassa stenar, och då kommer du hem
gråtande och med blödande fötter, det vet
jag så väl.»
»Ja men, mamma, i dag ska’, jag då vara
riktigt försiktig; lova mig bara.»
»Nej», ljöd moderns bestämda svar,
»behåll dina skor och strumpor på, och var glad,
att du har ett par skor att springa omkring
med.»
»Åh, att jag inte hade några skor»,
knorrade Vera och sprang ut, i det hon slog
igen dörren efter sig.
»Vad svarade din mamma?» frågade Ida,
som stod och väntade utanför.
»Hon gav mig inte iöfte», svarade Vera,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Oct 11 13:48:01 2022
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
http://runeberg.org/ts/1924/0386.html
