Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRONS
bliver hos eder. Gud vare lovad för
hans nåd! Lovad vare Jesus Kristus,
vår Herre, för hans nåd, han, som för
vår skull blev fattig, ehuru han var
rik, på det att vi genom hans
fattigdom skulle bliva rika! Amen.
Gustav Jensen.
(Vid Juletid. E. F. S. tör!.).
Klocktoner i
julkvällen.
Av Erie.
Ett barn, ett barn är oss fött i dag,
en son är av Gud oss given;
och i hans älskade anletsdrag
Guds faderskärlek står skriven;
Guds faderskärlek, som, rik och öm,
vill hela vårt släkte frälsa
och nu, liksom i herdarnas dröm,
med himmelens frid oss hälsa;
Guds faderskärlek, som sänt i dag
till jorden sin änglaskara
med budskap till världen, att Guds
behag-
skall över oss ständigt vara.
Visst vilja vi tacksamt till stallet gå
att se denna kärleks gåva
och böja vårt knä invid krubbans strå
och Gud för hans kärlek lova!
Visst böra vi böja oss vid hans fot,
som ormens huvud skall krossa,
som skall mot synderna skaffa bot
och oss med sin död förlossa.
SEGRAR. 389.
Visst böra vi honom vårt myrra ge
och kärlekens rökelselåga,
åt honom, som skall i Getsemane
för oss tömma lidandets råga!
Visst böra vi ock vårt renaste guld
uti de händerna tömma,
som, sargade, likväl betalt vår skuld —
ej kunna vi honom glömma.
O nej, o nej, när uti det blå
vi skåda om julen hans stjärna,
då vilja vi alla till krubban gå
och hylla vår konung gärna.
Ty funnes ej han, då funnes ej jul,
då slocknade högtidsljusen,
då bleve den vackraste granen ful,
då tystnade sången i husen.
Då bleve oss jorden så mörk och tom,
så glädjefattig och öde
och klockeklangen i helgedom
en gravsång blott för de döde.
Då skulle ej barnaläpparna le
åt julens sällsamma under.
O nej! då vore förbytta i ve
vår barndoms sällaste stunder.
Men Gud vare tack, att ännu i dag
jag firar jul vid hans krabba!
Och ingen, nej, ingen — fast jag är
svag —
skall mig från min Jesus tubba.
. .u. __ fe.». \«, ..*.
Bekymmer är ej en börda, som av
sig själv glider av oss; med trons
hand och med en beslutsam föresats
måste vi lägga allt vårt bekymmer på
Guds Sons starka axlar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
