Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’400
TRONS SEGRAR.
Trogen intill döden.
Det var natt. I en stor stad i det
inre av Kina satt en Herrens tjänare
lutad över sin bibel. I fyra år hade
Edvard Loyd arbetat som missionär i
denna provins utan att hava sett
någon synbar frukt av sin verksamhet.
Alla de många själar, som ännu levde
i hedendomens djupa mörker, lågo
tungt på hans hjärta, och han bad
ivrigt om tröst och styrka.
Då hörde han ett sakta bultande på
sin dörr. Försiktigt öppnade han
denna, och i mörkret såg han en
skepnad, djupt sammansjunken, medan en
svag stämma framviskade en hälsning.
»Kom blott in», sade missonären, som
i den nattliga gästen igenkände en
ung kines, som för någon tid sedan
hade köpt en bibel av honom.
Missionären bjöd honom en stol, men såg
nu med förvåning, att den unge
mannen nästan måste krypa in i
rummet, och att han helt och hållet var
ur stånd att hålla sig upprätt.
»Är ni sjuk?» frågade han
deltagande, då han såg in i det dödsbleka
ansiktet, som förvreds av smärta vid
varje rörelse, som den unge kinesen
gjorde. »Vad har skett? Säg mig
det!» fortsatte missionären, i det han
drog fram en madrass och hjälpte den
stackars unge mannen att lägga sig
på den.
»Jag kommer för att få er att bedja
med mig», sade han, under det hans
bleka ansikte lyste av glädje.
»Gud har visat mig sin kärlek. Han
har offrat sin enfödde Son för mig
och givit mig frid i mitt hjärta. För
ett år sedan hörde jag er förtälja
härom. Mina släktingar sade visserligen,
att det icke var sant; men jag köpte
den store Faderns bok, och hans Ande
talade genom hans ord direkt till mitt
hjärta, och det gav genklang där
inne.»
»Och vad sade edra släktingar om
detta? frågade missionären, som satt
med ynglingens hand i sin, i det han
tänkte på dennes fader och broder,
vilka innehade en hög ställning i
samhället.
»Ack, de förstå mig icke; de vilja
driva bort ifrån mig dessa ’nya ideer’,
som de säga.»
»Och därför har ni blivit slagen och
misshandlad?» sade missionären.
»Tillräkna dem det icke; de veta ju
ej, vad de göra», svarade den unge
kinesen, som åter vred sig under de
häftiga smärtorna.
Missionären gav honom några
förfriskningar och sökte göra lägret så
bekvämt för honom som möjligt.
»Innan morgonen gryr, måste jag vara
tillbaka, annars bliva de åter onda»,
sade ynglingen. »Men nu skola vi
tala om Guds Son, som har gjort så
mycket för mig.»
Missionär Loyd satte sig vid den
unge mannes sida, överväldigad av att
se, vad Herren hade verkat i denna
själ mitt i hedendomens djupa
mörker, och hur det gudomliga ljuset här
hade kommit till ett väldigt
genombrott.
»Kunde jag icke hjälpa er att finna
en säker tillflyktsort?» frågade han.
Leende svarade ynglingen:
»Nej, det är icke Guds vilja. Min
fader och broder vilja se, om min
frälsare kan hjälpa mig. Och han lovar
att bliva hos mig, han, som stod
Daniel och Stefanus bi. Behöver jag
då frukta?»
»Men om de döda er?»
»Han, som varit hos mig under
dessa två fruktansvärda månader, skall
icke heller då lämna mig. Mina
släktingar, som veta, att jag har en rädd
och vek natur, hava förundrat sig över
att jag stått fast; men så känna de
icke heller honom, som är min
styrka.»
Innan morgonen grydde, följde
missionären den unge mannen på hemvä-,
gen och befallde honom i Guds hand.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
