Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 1. 1 Januari 1935 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11 TRONS
och bönerna för att giva liv i män-
niskoanden?
Förvisso blev Kornelius i fortsätt-
ningen en ännu flitigare bedjare, gav
rikligare allmosor och blev ännu gud-
fruktigare, men det är icke säkert, att
han längre fick så gott vittnesbörd av
»allt folket», ty nu var han född av
Anden ovanefter. Världen är tack-
sam för allmosorna, respekterar fas-
tor och böner ibland, men där en
människa är född av Anden, där kom-
mer en dödslukt till död in bland
världshopen, vilken skapar fiendskap.
Den fiendskapen föddes redan i Edens
lustgård. Men vi gå omkring så-
som en livslukt till liv, där man lär
känna Kristus, den livgivande an-
dre Adam, genom vår umgängelse.
Din bön, dina allmosor, din rätt-
färdighet, dina fastor skymma väl icke
tilläventyrs Kristus, där du går
fram? Man hör väl dig, men man
går väl bort och tror på Kristus?
Om icke, hur är det då? Somliga ha
sitt liv i synden och sin fäderneärvda
vandel. Andra ha det i sin gudsfruk-
tan, sin bön, sina gåvor. Men vill
du vinna evigt liv, måste du ha livet
i Guds Son.
Kämpen för att komma in.
En äldre kristen sammanträffade en
dag med en man,’ som hade många
andliga frågor att framställa, såsom
om de avlidnas själar, deras tillstånd
mellan döden och domen, om huru vi
skola ha det i himmelen o. s. v. Se-
dan den tillfrågade yttrat sina tankar
härom och svaren mottagits med stor
tacksamhet, greps likväl den gamle
och erfarne kristne mannens hjärta av
ett visst vemod, och han sade:
»Min vän, låt oss icke endast spe-
kulera över de himmelska tingen, om
SEGRAR
vi tilläventyrs ännu icke äga Andens
vittnesbörd om att vi själva äro del-
aktiga därav. Arten av de frågor ni
framställt är sådan, att det förekom-
mer mig, som om ni icke själv rätt
kände behov av visshet om delaktig-
het i de himmelska tingen.»
»Att jag kunnat bli så missförstådd»,
svarade den andre, »det smärtar mig.
Skulle icke jag vara angelägen om
delaktigheten i de himmelska tingen?»
»Men hör likväl, vad jag en gång
upplevde», genmälde den tillfrågade.
»Jag hade en kall vinterdag bjudit två
resande till mig. Jag hade gjort upp
en härlig brasa i rummet och dukat
ett gott bord. När gästerna stego in,
utbrusto de, då de sågo brasan och
det dukade bordet: ’Det var just vad
frusna och hungriga resande behöva.’
Den ene gick genast bort till brasan,
men den andre gick bort och betrak-
tade tavlorna på väggen och mina böc-
ker i bokhyllorna. Undra nu icke på,
att när jag aldrig såg honom värma
s’g> iaS tänkte, att han inte var så
värst frusen. Inte heller rörde han den
framdukade maten. Det kröp så små-
ningom fram, att han nyss ätit på ett
annat ställe.
Om man nu än så mycket prisar
Guds Ord såsom värmande och näran-
de men under allt likväl uppfyller sin
själ med andra ämnen, som mera in-
tressera, så uppenbaras ju därigenom,
att man endast spekulerar över de
himmelska tingen men under allt icke
söker verklig förvissning om delak-
tigheten, icke känner verkligt behov
därav, icke söker värme och näring
av Guds Ord. Jag tänker, att Herren
Kristus såg även något sådant hos
den man, som en dag frågade: ’Är
det allenast få, som bliva frälsta?’ I
stället för att giva ett direkt svar på
frågan, sade Herren så: ’Kämpen för
att komma in genom den trånga dör-
ren.’ Och Han tillägger med bekym-
mer de orden: ’Många, säger jag eder.
skola försöka att komma in och skola
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
