Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 1. 1 Januari 1935 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11 TRONS SEGRAR
dock icke förmå det.’ Man dröjer
med själva ingåendet, till dess husbon-
den stått upp och stängt igen dör-
ren.»
Porten är stängd!
Porten är stängd!
Då jag tillfälligtvis var och hälsade
på vänner i M. socken, frågade min
värdinna mig, om jag skulle vilja följa
med och se till en sjuk syster, som
bodde ett stycke därifrån. Jag var
naturligtvis villig därtill, och en liten
stund senare voro vi på väg till den
sjuka.
Som jag kände den sjuka till ut-
seendet, visste jag, att hon var tro-
ende och tillhörde en församling av
troende och döpta, som fanns i när-
heten. Jag visste också, att hon va-
rit borta och sökt helbrägdagörelse
för sin sjuka kropp, men att det icke
gått igenom till full hälsa, utan att
hon »gick i tron», såsom det brukar
sägas.
Nu hade min värdinna emellertid
hört, att hon hade legat några dagar,
och tyckte därför, att det kunde bliva
till uppmuntran för den sjuka, om vi
besökte henne.
Efter en stunds promenad på sling-
riga skogsvägar kommo vi omsider
fram till målet för vår vandring. Se-
dan vi knackat på dörren och en matt
röst svarat: »Stig in!» gingo vi in i
rummet, där den sjuka låg. Vi blevo
båda mycket häpna, då vi fingo se,
huru medtagen den sjuka var, men
gingo dock lugnt fram till henne och
hälsade henne: »Frid, syster!» På
min fråga: »Hur står det till?» svara-
de hon: »Ja, det är mycket dåligt med
mig.»
»Ja, jag ser, att det är dåligt till
kroppen. Men, kära syster», tillade
jag i en uppmuntrande ton, »det är
gott att veta, att antingen vi leva eller
dö, höra vi Herren till.»
Men hur förfärad blev jag inte över
att se den verkan mina — som jag
själv tyckte — uppmuntrande ord ha-
de på henne! Hon blev i ett enda
nu blåsvart i ansiktet, bröstet höjde
och sänkte sig i den hastigaste takt,
och av allt att döma såg det ut, som
om hon skulle få en både hastig och
hemsk död. Efter — såsom vi tyckte
— en lång stunds kamp kunde hon
äntligen få fram orden: »Porten är
stängd! Porten är stängd! Jag kom-
mer inte in med detta på mitt sam-
vete !»
Jag grep i förskräckelsen tag i
hennes armar och sade: »Människa,
bekänn, bekänn, bekänn, innan ni dör!
Bekänn det ni har på ert samvete,
medan det är tid!» Forts.
Vardagsliv.
Av Ester Monson.
III.
(Forts.)
Vi äro färdiga att samlas till morgonbön,
då ett par åsneryttare uppenbara sig vid
grinden, den ene av dem nästan hängande
på sin kamrat. De komina från en utsta-
tion mer än 3 svenska mil avlägsen, men
trots sina saktfärdiga ök äro de så ti-
digt framme. Det är ett nytt fall för sjuk-
systerns ingripande. Våra svartas primitiva
levnadsförhållanden ge anledning till så
många eldsolyckor, ej så sällan med död-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
