- Project Runeberg -  Trons Segrar : Uppbyggelse- och missionstidning / Fyrtiosjätte årgången. 1935 /
12

(1890-1993)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 1. 1 Januari 1935 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

11

TRONS SEGRAR

kan likaså betyga, att hjulen sakna gummi-
ringar och kullager. Redan vid början av
vår färd såg det hotande ut. Vi skulle
genom en lerhåla. Vår föråsna helt enkelt
lade sig ned och vägrade att fortsätta. Det
var, sade man mig, en ung, snäll åsna. Ha-
de det varit en gammal, elak åsna, då hade
hon ställt till mer besvär. Nu var det att
gå i lervattnet och söka få upp åsnan, och
med förenade krafter söka få loss kärran
och söka en annan väg. Alltnog, första
dagsresan till Shohhsien hade en ände, även
om man var ordentligt omskakad, då man
kom fram. Fem svenska mil är en tröttsam
dagsresa, då man skall färdas på detta
sätt. Men besvärligheterna glömdes lätt, då
man möttes av den kärleksfulla och för-
stående omsorg, som fru Augusta Waern
■och syster Frida Danielsson visade de trötta
resenärerna. Ja, kanske det var bara jag,
som var trött. Men så var jag ju också
ovan vid vägar och åkdon. Broder Gus-
tavsson syntes ej vara trött, men han var
ju van. Fru G. var ej hemma denna gång.
Men jag hade ju mött henne i Tatung. Här
i Shohhsien hade vi följande dag tvenne
rikt välsignade möten, då jag fick Frambära
en hälsning till församlingen från deras bed-
jande, offrande vänner i Sverige. Detta var
mitt sista möte på H. F:s fält. Härifrån
skulle broder Gustavsson följa mig till Ö.
M:s fält. Jag fick då pröva på ännu värre
vägar. Men innan vi reste, utbad broder
G. »resenåd» för vår resa. Denna resenåd
följde oss sedan hela vägen över berg och
djupa dalar och i uttorkade strömfåror, där
kärran hoppade från sten till sten. Vi kom-
mo lyckligt fram och välkomnades med
stor glädje av våra vänner på Ö. M:s fält.

Det förunnades mig att på återresan från
det fältet än en gång få hälsa på Shohhsien,
Taiyoh, Hwaijen och Tatung. Jag var ej-
mindre välkommen andra gången. I Taiyoh,
hos de kära vännerna Johansons, måste vi
på grund av regn stanna flera dagar. Det
blev ändå ej möjligt för mig att därifrån
fortsätta med buss. Kinas vägar äro be-
drövliga i alla väder, men i regn bliva de
urusla. Jag måste till sist åter fara med
kärra i två tröttsamma dagsresor, icke utan

äventyr, de tio sv. mil, som återstodo till
Tatung. Där fick jag hos de kära vännerna
Abrahamsson åter en väntedag. Man har,
då man reser i Kina, har man sagt mig,
särskilt behov av tre ting. De heta tålamod,
tålamod, tålamod. Men de torde vara bra att
ha varhelst man befinner sig i världen.

På alla platser jag varit, har den kära
kinesförsamlingen och missionärerna hälsat
så varmt till H. F:s styrelse, icke minst till-
den aktade gamle ordFöranden, broder Ro-
sander. Hur gärna skulle jag ej önskat
att broder R. fått se de vänliga, av tack-
samhet tårfyllda ögonen, då de kära ki-
neserna framburo sin hälsning. De tackade
så varmt för alla förböner, alla offer från
missionens vänner. Jag frambär nu här
på detta sätt deras hälsning. Kanske, om
Gud vill, får jag en gång muntligen fram-
föra hälsningen och då även från H. F:s
fält i Afrika. Herrens ögon överfara hela
jorden för att bistå alla dem, som med
uppriktigt hjärta hålla sig till Honom. Give
Gud oss alla sin nåd, att våra händer
hållas stadiga, till dess sol går ned eller
till dess sol går upp, då Jesus kommer!

Invigningshögtid i Boden.

För en tid sedan lästes i Trons Segrar
ett meddelande, att Elimförsamlina:en i Bo-
den inköpt en biografteater att efter nöd-
vändiga ändringar öppnas för predikoverk-
samhet.

Helgelseförbundets verksamhet i Boden
och Norrbotten är av gammalt datum. Re-
dan på i890-talet kommo de första evan-
gelisterna till denna avlägsna ände av vårt
langa land och kunna därför räknas bland
banbrytarna för den fria andliga verksam-
heten i dessa bygder liksom på så många
andra platser. Under tidens lopp ha flera
olika församlingar och samlingslokaler upp-
stått i Bodens stad. Våra vänner ha un-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:23:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ts/1935/0020.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free