Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 2. 15 Januari 1935 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11 TRONS
Resor och rön i hem-
landet.
Det meddelades i vår kära budbärare T.
S.., att vi lyckligt och väl hade anlänt till
fosterjorden i slutet av maj månad; och
det är väl tillbörligt, att vi låta T. Si:s lä-
sare veta, var vi hållit till, och huru vi
haft det under tiden som gått. Redan i
Malmö mötte vi några kära vänner, vilka
hälsade oss med sitt: »Välkomna hem!»
Och det kändes så gott. Det var också
kärt för oss att få hälsa på i vännerna
P. Olsons hem, vilka verkat till sä stor
välsignelse ända in i ålderdomen, som nu
hade satt sin prägel även på dem. Fru Ol-
son har nu fått hembud och lämnat stort
tomrum efter sig. Komna till Osby, mötte
oss på stationen redaktör J. Sonesson och
handlanden C. Björkman med hälsningen:
»Välkomna hem till Sverige», och i bilen
fördes vi till »Stjärnhem», där vi mot-
togos av familjen på det hjärtligaste. Jag
hade glädjen att få gästa i redaktörens frid-
fulla hem »Furulid», och det var till stor
vederkvickelse för oss att få vila ett par
dagar i dessa ’kära hem efter den långa
resan.
Vid vår ankomst till Linköping mötte oss
vår hurtige och värderade ordförande, P.
Rosander, med sin varma välkomsthälsning
och tog oss med vårt resgods i bil till
sitt trevliga hem, där vår kära »moder i
Kristus», fru Rosander, hälsade oss hjärt-
ligt välkomna hem. Även här gjordes så
mycket för vårt välbefinnande. Det var en
dyrbar upplevelse för oss att åter få möta
även de övriga styrelsemedlemmarna, som
äro bosatta i Linköping, trogna i den an-
svarsfulla uppgift, Herren givit dem. Vem
anade väl då, att den älskliga och verksam-
ma fru Andersson så snart skulle få läm-
na sin uppgift och av Herren kallas hem
till den eviga vilan? »Vad jag gör vet du
icke nu» —.
Därifrån fortsatte vi färden till min hem-
bygd, och på Åby station mötte min svå-
ger oss för att taga oss till deras hem.
SEGRAR
Återseendet av anhöriga och släktingar var
mycket glädjande för oss alla, men min
käre gamle fars plats stod nu tom. — Där
på Kolmården fingo vi njuta av den här-
liga våren och försommaren i norden, till
vila och vederkvickelse för både kropp och
själ. Vi gjorde ett kort besök hos vännerna
Johansson, Elirn, Krogstorp, där de nu äro
bosatta. Det var så dyrbart att få återse
dem, med alla barnen frälsta, och tillsam-
mans höja Herrens lov. Den syförening, som
fru Johansson förestod vid Bethel, Mogata,
har gång efter annan sänt kläder till våra
sönd.-skolor i Afrika, till stor hjälp och
glädje, och så fingo vi nu frambära både
barnens och föräldrarnas varma tack. På
sönd. hade vi möte i Fredriksbergs mis-
sionshus på f. m. och i Krogstorp på kväl-
len. Herren välsignade oss tillsammans om-
kring ordet, och missionsintresset bland
vännerna förnams vara gott. (Forts.)
Porten är stängd!
Porten är stängd!
Forts.
Efter en liten stunds tyst bön kun-
de den sjuka systern börja tala om,
vad som var ett hinder för hennes
inträde genom »porten», såsom hon
själv hade sagt.
Det var en sak, som hon i sitt
otrosliv hade tagit, då hon vid ett till-
fälle var inne i en affär och affärs-
mannen för ett ögonblick vände hen-
ne ryggen. Frestelsen hade blivit hen-
ne för stark, och hon hade ingen
kraft i sig själv till att motstå den.
»Men», frågade jag henne, sedan
hon slutat sin bekännelse, »har inte
syster känt detta tynga sitt samvete
förut? Har inte Gud varit så öppen
och ärlig emot er, att Han förut talat
om detta, som ni nu inför döden kän-
ner, såsom ville det stänga himla-
porten för er?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
