Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 2. 15 Januari 1935 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11 TRONS
V ä 11 e r s n ä s. Den är tryckt på ett sär-
skilt blad jämte musiken och två andra
sånger, »Vem, om icke Jesus?» och »Af-
tonsuck». Pris 25 öre. Uppmuntra vår gam-
le broder med en liten — eller stor —
beställning.
Evangelisten Agda Sundström
har bett oss upplysa, att det ej är hon,
som döljer sig bakom namnet »Agda» i
T. S:s frågoavdelning, vilket somliga an-
tagit.
Namnförändring.
Evangelisten Andreas Andersson
har antagit släktnamnet TENGEL.
Rikligen välsignade äro vi
med manuskript för T. Si., sä att vi
hålla på att bli rådlösa. Den anhopning av
brev från fältet, som skett före och un-
der julen, tvingar oss att i detta n:r införa
mycket av det slaget. Breven bli eljest
för gamla. Men läs breven, och bed för
missionärerna! Du får därav stor välsig-
nelse-
En hel ^del manuskript, både satt och osatt,
måste stå över till nästa n:r.
De yngres avdelning.
Kalles fisketur.
(Forts.)
Under det gossen sade detta, försökte
han i sin förskräckelse resa sig upp, men
till följd av båtens krängningar kastades
han mot relingen och erhöll ett svårt slag
i huvudet samt låg i nästa ögonblick sans-
lös på bottnen av båten. Fadern och Erik
rusade båda till hans hjälp, varvid båten
höll på att kantra. Erik skyndade tillbaka
till seglet och vände tvärt mot land.
»Det var rätt, Erik. Gossen tycks vara
illa skadad. Han har fått ett sår vid tin-
ningen, som blöder starkt. Hans mor är
nog också orolig i denna starka storm.»
SEGRAR
Fiskaren sade sant, ty Kalle var illa däran,
och hans mor hemma i stugan darrade vid
varje ny stormil. När dagen grydde, dys-
ter och kall, lade hon bort sin bibel, svep-
te en schal om huvudet och gick ned till
stranden. Inga båtar syntes till i viken,
och hon väntade länge och under bön
på deras återkomst.
Slutligen varsnade hon till sin glädje sin
mans fiskebåt, ensam styrande kurs mot
viken och kämpande mot vinden. När den
närmade sig stranden, tog Erik in seglet
och fattade årorna. Hon fick då till sin
förskräckelse se Kalle ligga orörlig i sin
fars armar i aktern och visste knappt, vad
som försiggick omkring henne, förrän hon
hörde sin man ropa:
»Mor, skynda dig in med gossen, medan
vi gör fast båten!»
Siamlande all sin styrka, tog hon sitt
barn i sina armar och bar honom in i de-
ras lilla stuga.
Det dröjde länge, innan Kalle kom’ till
sans igen, men när han gjorde det, sade
modern: »Nu vill du väl inte ge dig ut
till sjöss mer, min gosse?»
»Nej, mor», svarade han allvarsamt, »nu
blir jag hemma, som mor har velat.»
Fiskarhustrun visste, att hennes son skul-
le hålla ord, och han gjorde det också.
Han blev, då far ej långt därefter »blev
borta» i en storm med båt och redskap,
sin mors ålderdoms tröst och stöd och
förde ett stilla, arbetsamt liv på landbac-
ken i gudsfruktan och kärlek.
Så samverkar allt till det bästa för dem
som älska Gud — även storm och vågor.
Goda råd för kassa-
bristens avhjälpande.
I. "En dagsinkomst för Herren."
Natten efter det att jag på kvällen
fått veta, att det såg mörkt ut med
vår missions ekonomi, kunde jag ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
