Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 3. 1 Februari 1935 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11
TRONS SEGRAR
verka, tills Herren kommer! Hjärtliga häls-
ningar.
Eder i Herren förbundne
K. V. Karlson.
Port Shepstone den 12 nov. 1934.
Brev från N. A. Linde.
21 Pietermaritz Street, Pieterma-
ritzburg, den 28 nov. 1934.
Älskade missionsvänner!
Guds frid!
»Låtom oss icke förtröttas att göra det
goda, ty vi skola i sinom tid skörda.»
Med ett hjärtevarmt tack för eder ut-
hållighet i förbön och offer tillönska vi
eder en god jul och ett välsignelserikt
nytt år.
1934 har varit händelserikt. Flera av för-
samlingsmedlemmarna ha fått hembud, där-
ibland två av våra infödda medarbetare.
Häftiga strider om hövdingedömet ha
på många platser utkämpats bland de in-
födda. Själva orsaken har endast varit lite
avund mellan ett par personer. Resultatet
har blivit mångas död, ofrid, skilsmässor
och fängelsestraff. Andra, som undgått fän-
gelsestraff, men varit med i striderna, sitta
nu och plågas av sina egna onda tankar.
I söndags f. m., då jag slutat mötena i
fängelset, åkte jag ut till vårt kapell vid
Enati. Efter mötet där frågade jag ef-
ter åtskilliga, som ej voro med. Jag fick
till svar: »De kommer inte mer». Jag frå-
gade då: »Har ni besökt dem?» — »Nej,
vi vågar inte, för de har sagt, att de ska
döda oss och bränna våra hus.» — »Ön-
skar ni då inte, att de kommer med till
mötena?» — »Joo — men •—.» — »Vill
ni då gå med mig nu i e. m. och besöka
dem?» — »Nej, men om du, lärare, vill
gå, så får du, men de har sagt, att de
ska dräpa även dig, ty det är din skull,
att vi andra troende inte gick med i upp-
roret. De har hotat att bränna kapellet
också.» — »Men detta är endast satans
list. De rör er bestämt inte, om ni kom-
mer med mig i ett ödmjukt sinne; men
jag ska i alla fall gå dit nu. Vem vill visa
mig vägen?»
Efter lång tvekan gingo tre troende flic-
kor med, och en fjärde hann upp oss på
vägen.
En timmes god marsch i det starka sol-
skenet ut över sluttningarna och över en
floddal förde. oss till kraalen, där vi blevo
väl mottagna.
Då vi utbytt hälsningar, talade jag om,
att vi längtade efter dem och önskade se
dem vid mötena. — »Ja», sade mannen,
»vi längtar också men vågar inte gå till
kapellet». — Jag hälsade från församlingen
och sade, att de voro rädda för honom
också och att de ej vågade gå med mig.
»Alltså ser ni, att detta är endast satans
list. Han vill bara hålla er åtskilda för att
hindra en ömsesidig förlåtelse och dess
frid och glädje. Alla längtar vi efter er
och önskar att få glädjas tillsammans med
er.»
Grannarna kallades in, och efter sång och
bibelläsning började hustrun att bedja och
tacka Gud. Mannen och de troende flic-
korna instämde också — och jag tror änglar-
na fröjdades. Då vi slutat bönemötet och
sagt farväl, följde mannen, hustrun och
hedningarna, som varit med, oss till vägs
och lovade komma till mötena. »Men», sade
mannen, »det är mycket svårare att göra
upp med de troende än med hedningarna».
Må Gud förbarma sig över oss troen-
de, att vi må se våra egna fel och syn-
der! Då bli andras synder så oerhört små.
Vi tycka rentav då, att de behöva ej
bedja oss cm förlåtelse, åtminstone e j
för vår skull. Den förlåtande blir då
själv den största gäldenären.
Hemkomna till Enati efter I1/2 timmes
uppförsbacke, hade vi bönemöte i förestån-
darens hem, innan vi gingo till vila. Han
och alla närvarande voro mycket glada att
höra om vårt besök.
I måndags e. m. besökte jag ett möte
på fångarnas hjälpförening. Bestämdes att
även i år glädja fångarna med te och bröd
till jul. Det blir en 730 personer, och skola
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
