- Project Runeberg -  Trons Segrar : Uppbyggelse- och missionstidning / Fyrtiosjätte årgången. 1935 /
45

(1890-1993)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 3. 1 Februari 1935 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

11 TRONS

vi hänvända oss till församlingarna här i
staden med bön om hjälp.

En lång kedja av livdömda har jag un-
der årets lopp fått visa till Honom, som
giver dubbelt av nåd i stället för synda-
straff, ej endast förlåtelse utan även b a r-
n a s k a p och arvsrätt.

En av de senaste livdömda, en 25 års
man, som i över tre månader väntat på
guvernörens slutbestämmelse, blev mycket
rörd, då det delgavs honom, att dödsstraf-
fet var förändrat till 10 års straffarbete.
Han förmådde ej gå ur cellen, utan vak-
tarna måste bära honom till den andra
fängelseavdelningen.

I tisdags fick jag bud, att tre livdömda
väntade mig. Efter besök i fängelset åkte
jag till en plats, där vi för 15 år sedan
hade möten. Folket måste då flytta där-
ifrån. Nu har en infödd köpt landet och
säljer jord åt andra infödda. En av våra
troende har köpt en liten bit där. Jag
lämnade bilen bland törnträden på ett stort
gräsfält och fortsatte i regnet till fots över
en floddal. På motsatta sluttningen hörde
jag en man ropa. Han visade mig vägen
och spände samtidigi oxarna från plogen.
Från ett annat hus kom en liten flicka
springande för att möta mig. Folk från
närliggande hus samlades i hennes hem.
Tjugofem personer voro närvarande.

Då jag sade farväl, kom hustrun med
en kopp té och tre kokta ägg. Jag frå-
gade, om jag utan att såra henne fick
stoppa äggen i min bokväska och skynda
mig åstad hem. Efter jakande svar bad
jag folket tacka för mig och fortsatte.
Kom lyckligt hem, fast det var slipprigt,
innan jag hann till vägen ...

Förstlingskärven på denna plats är ägaren
till landområdet, en 35 års man. Han skall
döpas nu om söndag tillsammans med tre
från en annan plats. Hans hustru är myc-
ket glad, att han lämnat sig åt Gud. Hon
tillhör eller har tillhört katolikerna.

Jag vill nu sluta mitt vardagsbrev med
hälsningar från oss alla.

Eder i Jesu kärlek och tjänst

N. A. Lind e.

SEGRAR

Minnenas tempeltjänst.

A.v fru Augusta Emanuelson.

Det är ett heligt område, dit ingen obe-
hörig kan smyga sig in, om icke själv-
anklagelsens smärta över förlorade tillfäl-
len, som dock, i så fall, har det goda
med sig, att syndabekännelsen’ icke blir
bortglömd. I templet möter alltid Gud, och
Översteprästens altartjänst är i nära sam-
band därmed. Ett fridlyst rum inför Gud!

Hur ofta, ofta, har jag icke lyssnat till
stämmor där inne, stämmor, som för länge
sen tystnat för det jordiska örat! Hur ofta
har jag då icke påmints om ovaraktigheten
av allt jordiskt men också om evighets-
länkens oslitliga art! Det är när jag nu och
då får höra om Guds omplantering i evig-
hetens jordmån, som minnena, så mäktigt
gripande, begära omvårdnad och rum. Och
det blir med årens längd så många tom-
rum, och ett tomrum skriar alltid i ensam-
het. Hur många tomma platser, sedan jag
som missionär på Guds kallelse »kastade
loss» mot ett okänt framtidsperspektiv!!

Men, Gud vare tack! kallelsen höll, ty
den var fjättrad med heliga löften i Guds
kraftgivande kärlek! Gud vare tack även
för stunden i nattsvart mörker, då jag, i
hänsynslöst avlivande av egna känslor, be-
segrades av Gudsviljans behag: »Om Jag
vill — vad kommer det dig vid» —.

Så många av de kära, kristna zuluerna,
som nästlat sig in i mitt hjärta, men som
ock nu flyttats hem! Minnena bilda heders-
vakt kring namn sådana som Georg Mad-
hlala, Paul Ndhlovu, Daniel Njilo, Jakobe
Zondi, Elisabet, Sofia, Julia m. fl.

Paul Ndhlovu, en f. cl. fånge, omvänd
på fängelset under Oscars tjänstebefattning
som själasörjare. Hur väl jag minnes, när
vi, Oscar och jag, klättrade uppför sista
backen till hans hem, jag formligen »på
alla fyra», och tillbringade några dagar i
Dumisas sönderbrutna bergsregioner med
honom och den församling, han i sitt evan-
geliseringsarbete samlat omkring sig! Ox-
hornets trumpetstötar förkunnade vår an-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:23:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ts/1935/0061.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free