- Project Runeberg -  Trons Segrar : Uppbyggelse- och missionstidning / Fyrtiosjätte årgången. 1935 /
49

(1890-1993)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 3. 1 Februari 1935 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TRONS

Vad som sker i Kina.

Det var ett par veckor före jul som tele-
grafen sände ut ett meddelande om ett
missionärsmord å missionärsparet Stam
från U. Si. A. Senare detaljer meddela å
ena sidan de mest hårresande grymheter
i förening med mordet, såsom att de för-
des nakna genom stadens gator, innan de
halshöggos, å andra sidan om det vack-
raste ädelmod och självuppoffring, i det att
kvinnor av den gula rasen med risk för sitt
eget liv turade om att amma deras i sept.
1934 födda barn, vilket, såsom vi minnas,
blev räddat. Se vi inte här frukten av å
ena sidan kommunism och å andra sidan
kristendom tydligt nog? De förra gåvo
sig ingen ro, förrän de fått Kristi tjänare
ur vägen, de senare kunde ge sitt eget
liv för en av Herrens små. Kommunism är
hat; kristendom — levande sådan — är
kärlek. Det är kärleken, som måste segra,
ty Gud är kärlek, och allt ska bii Honom
underlagt; Hebr. 2:3. Är inte detta en all-
varlig uppfordran till oss missionärer och
missionsvänner att inte svika i vår av Gud
givna gärning, förrän verket är fullbordat?

Den morgongryning, som börjat bräcka
i landet i öster i form av härliga väckelser
i olika delar av landet, säger oss, att vi
ha en hoppfull missionstid att vänta i
Kina — åter en uppfordran till oss att
söka komma före kommunisterna med sin
giftiga draksådd. Fälten vitna till skörd;
vem vill inte vara med om inbärgningen ?

Som vi sett av T. S., står vår mission
i en beklämmande situation just nu och
behöver ett extra lyft för att jämna ut
den brist, som uppstått i kassan. Men hur
ska det gå till, så det inte blir en obe-
haglig börda? Ty »Gud älskar ju en glad
givare». Låt din tanke för bara fem mi-
nuter leta fram några av de förmåner,
vi ha framför kineserna. Tänk att få leva
i ett land, som Guds välsignelse vilar över
från årets början till dess slut i form av
en mer än hundraårig fred! Laglösheten
har ännu inte tagit överhand; ingen fruktan
för kommunist- eller rövareöverfall varken

SEGRAR 49

natt eller dag; vi veta inte av någon
brist på dagligt bröd. Gud har ännu inte
flyttat ljusstaken från dess rum, utan vi
ha alla möjligheter få vandra i ordets kla-
ra sken mot vårt eviga hem.

Vi ha fått för intet. Skulle vi då inte
giva för intet? Fråga så dina vänner, om
de inte tillsammans med dig ville sända
in en tacksamhetsgärd till H. F:s hedna-
mission genom dess kassörska, fröken Ag-
da Molander, Klostergatan 54 (inpå går-
den), LINKÖPING. (Postgiro 11863.)

En av Kinas representanter.

"Från ■ * JU åm \é \ fet *

Från Mariannelund.

»Och de sjöngo—» Uppb. 15:3.

»Lovsäng höves de redliga», säger psalm-
isten, och lovsång har alltid hört den åter-
lösta skaran till. Om inte tonen alltid va-
rit så hög, utan molltonerna stundtals va-
rit de dominerande — sång har det dock
alltid varit. Mycket har vunnits genom vitt-
nesbörd, predikan och helgade liv, men
ock ofantligt mycket genom sångens ord
och toner.

Undertecknad har under denna höst haft
förmånen att vara tillsammans med »Be-
telsångarna» från Mariannelund på inte min-
dre än sju sång- och musikgudstjänster,
från vilka jag har enbart ljusa minnen.

De första platser, vi besökte, voro för
mig främmande trakter, nämligen Mamre-
lund och Husnäs. Nog hade jag hört och
läst om dessa benådade bygder i Östra Hä-
rad, där Gud under 80-talets väckelse gjor-
de stora ting. Redan på den första plat-
sen fylldes det väldiga missionshuset till
sista plats. Programmen vid de olika sång-
stunderna var: kör, strängmusik och duett-
sång, omväxlande med bön och vittnesbörd.
På båda dessa platser funnos också brö-
der, som med villighet hjälpte till och tjä-
nade med vittnesbörd. Vad som i korthet
kan sägas är, att Gud gav stor nåd; och
vi tro, att besöken fingo vara till välsig-
nelse.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:23:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ts/1935/0065.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free