Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 4. 15 Februari 1935 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11
TRONS SEGRAR
nu kvar i minnet, och vid tanken på de
många uppräckta händer, som gåvo oss
löfte om förbön, samt de många »hand-
slagen» stämmas våra hjärtan till tack och
lov över nådesuppdraget att få vara e d r a
medarbetare bland Kinas millioner. Gud
välsigne er för vad ni gjort samt för vad
ni komma att göra. »Helt för Jesus vill
vi leva, vinna själar för Guds Lamm, Stiga
ned till de elända, bringa dem till korset
fram.»
Då vår båt lade ut från Hamburg på
kvällen den 29 sept., steg en bön upp ur
djupet av våra hjärtan, att Gud skulle låta
sin beskyddande hand vila över oss alla
och båten. Gud har underbart svarat på
denna vår bön, och vi ha erfarit, vad sån-
garen sjunger: »Lita på din Gud, Han är
nära, Över alla djup vill Han bära...»
Resan är nu över, och vi ha nått vår läng-
tans mål. Som beskrivning över den upp-
levelserika sjöresan skulle vi vilja säga, att
»Herrens hand var med» (Apg. 11:21). Vi
fingo på många sätt erfara detta och kunde
ej tvivla på att vinden och vågorna voro
Honom lydiga. Första hamnen blev Ant-
werpen, där vi stannade i två dagar för
att intaga last. När vi sedan lämnade ham-
nen i Antwerpen för att därefter besöka
Dover på Englands kust, hade vi blivit en
dag försenade. Detta var emellertid Guds
underbara ledning. När vi lyckligt och väl
kommit fram till Dover, fingo vi nämligen
veta, att just dagen innan hade en väldig
storm farit fram. Den hade krävt några
människoliv, och flera hus hade störtat.
Vad hade skett, om vi kommit ut i denna
storm? Herren visste om faran och av-
värjde den. Det enda, vi för vår del fingo
erfara, var dyningarna från stormen. Vi
fingo senare veta, att under denna storm
hade ett fartyg förlist strax utanför Ant-
werpen. Här som vid andra tillfällen un-
der vår resa fingo vi erfara sanningen av
profetens ord: »Herren har sin väg i storm
och oväder». Nah. 1: 3.
Vi 6kulle få erfara, att Gud var ännu
mäktigare, ty då vi nalkades Manila på Fi-
lippinerna, möttes båten av ett telegram,
som meddelade, att en cyklon var på väg
ut emot havet. Alla nödvändiga och tänk-
bara åtgärder vidtogos. Sålunda nedtogos
med hast de stora tältdukarna, som tjä-
nade oss som solskydd. De . hade annars
blivit ett »gott kap» för cyklonen. Alla
passagerarna sovo som bäst, och ingen viss-
te om den stora fara, som hotade båten.
Morgonen kom, och på passagerarnas för-
vånade frågor: »Varför är solskyddet bort-
taget»? svarades: »Vi väntade i natt en
cyklon, men den liar gått på sidan om
vår farled.» Tacksamheten till levande Gud
blev nu stor, och ännu mer, då vi väl kom-
mo fram till Manila och läste i tidningarna:
»Svårartad cyklon. Fyra dödade och 20,000
människor hemlösa.» Så voro vi förvissade
om att Herren än en gång hade hjälpt oss
igenom. Vi tacka Gud för Hans underbara
ledning igenom både sedda och osedda
faror. »Stora äro Herrens verk. De be-
grundas av alla, som hava sin lust i dem.»
Ps. 111:2.
Vi gjorde många andra upplevelser. Sent
komma vi väl att glömma besöket i spet-
älskekolonien på ön Sumatra, där en svensk
syster från Malmö var sjuksköterska. Det
var en gripande syn att se dessa arma
människor med sina hemska oläkliga sår.
Vi häpnade inför den till synes svåra upp-
giften för missionärerna, och inte minst
då vi fingo höra, att den svenska systern
själv varje morgon förband varje sår på
patienterna, som då voro till antalet 440.
Endast en gudakallelse kan bära uppe
i en sådan uppgift. O, vad vi voro tack-
samma till vår Gud för nåden att kunna
lämna kolonien igen, efter en rundvand-
ring i sällskap med syster Engström (den
svenska systems namn), ty hon talade om
för oss, då vi gingo ut, att ingen av dessa
kunna lämna kolonien. De bli aldrig friska.
Och att tänka sig dessa 440 patienter vara
i denna ställning, var fruktansvärt. Dock-
var det en ljusglimt i detta mörker: flera
av dem trodde på Jesus som sin Frälsare.
Syskon, det lönar sig att missionera!
Då vi hade gått igenom kolonien och sett
de olika salarna, förflyttades vi svenskar
till en en trevlig svensk lägenhet (bunga-
low), där vi hade en svensk afton tillsam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
