Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 4. 15 Februari 1935 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11 TRONS SEGRAR
Barnens avdelning.
Jul vid Enyamvubo.
Kära söndagsskolbarn!
Vi ha återigen firat jul, och dä jag hört
talas om att ni kära barn på andra sidan
havet äro intresserade av att höra, hur
vi fira jul i Afrika, vill jag nu sända eder
en liten hälsning. Det är stort, att julens
glädjeämne icke är beroende av yttre om-
ständigheter. Jag har nu upplevat min för-
sta jul i en gräshydda, som saknar både
fönster och dörr, och det har varit dys-
tert ute och dystert inne men — sol i
hjärta och sol i sinne. Det har sannerligen
varit regntid nu en tid, och jag har fått
släpa min bädd både hit och dit för atl
få sova någorlunda torrt, men det har inte
alltid lyckats. Många olika slag av kry-
pande, hoppande och flygande smådjur
ha sitt tillhåll här i hyddan, och även en
del fyrfotadjur hälsa på här ibland. Det
är omöjligt att med en dålig brädläm stänga
för hålet (ingången), utan hundar och kat-
tor gå fritt in och ut. En natt nu i jul
vaknade jag vid något mystiskt ljud, och
då jag såg efter, fick jag se en get stå
här i hyddan.
Alltnog, nu ha vi firat jul; den för så-
väl vita som svarta barn så efterlängtade
högtiden. Nio veckor ha gått, sedan jag
flyttade hit, och jag har under denna tid
inte varit arbetslös. Varken gamla eller
unga kunde läsa eller skriva, och någon
skola fanns icke på långt avstånd. Jag
började skola, strax jag kom hit, och har
sedan hållit på dessa veckor. Det har va-
rit stort intresse, inte bara bland barn
i den vanliga skolåldern, utan flera vuxna
ungdomar ha varit inskrivna. I söndags-
skolan, som jag började, är det nu 44 in-
skrivna, och antalet ökar ständigt.
Söndagsskolan ha vi hela tiden haft strax
efter soluppgången på söndagsmorgnarna,
och det tycks vara den bästa tiden att
samla barnen. Redan i början talade jag
om, att jag fått lite pengar från söndags-
skolbarn i Sverige, som skulle bli till Ki-
simusi (julfesten), och även lite kläder från
vänner i Siverige; »men», sade jag, »en-
dast den som är flitig i söndagsskolan får
ett klädesplagg till jul». Ni må veta, att
det varit en kamp. Många ha ganska långt
att gå, och ibland har det regnat, då jag
vaknat, så jag har tänkt: »i dig kommer
väl inte en enda», men om en liten stund
är hyddan fullproppad. Vardagsskolan ha
vi haft under ett träd, inen då det regnar,
måste vi ju tränga oss in i hyddan.
Det egentliga julmötet hade vi i gran-
nens kraal, där vi bruka ha mötena; men
barnens högtid, som de så mycket vän-
tat på, hade vi här i hyddan strax efter
soluppgången. Redan klockan halv sex kom-
mo de första, och ganska snart voro de
samlade, så att vi kunde börja. Efter sång,
bön och ett samtal över jultexten kom
den efterlängtade stunden, då de fingo någ-
ra karameller och den lilla julklappen. Det
hade varit flera flitiga, än jag beräknat, så
jag hade ganska bekymmersamt dagarna
före jul, då jag gick igenom namnen och
skulle dela kläderna. Tack vare pengar-
na, som ni, barn, sänt, och som skulle an-
vändas till uppmuntran vid julfesten, slapp
jag att bliva löftesbrytare; och det gick
bra, så att alla de flitiga fingo en liten
sak. Till min stora förvåning saknades tre
små rara flickor. Två av dem hade nyligen
börjat i söndagsskolan, men den tredje, som
varit mycket flitig, skulle få en klänning.
Hon har väntat på julfesten, och dagarna
före jul hade hon med sig en stor höna
till mig, som jag fick till julklapp, och jag
kunde inte förstå, varför lilla Gleda nu
saknades. Morgonen var mulen, så att de
kunde inte se solen, och de bo så långt
bort, att de hade inte hört, då jag slog
på järnet; men just som jag höll på att
avsluta vid 8-tiden, komrno de. O, så be-
svikna de blevo, då de fingo höra och se,
att festen var över! Dä de andra gått,
bad jag dem komma in i hyddan och bör-
jade tala med dem om julevangeliet. Gleda
sökte gömma sitt ansikte bakom en annan,
men jag såg, huru stora tårar rullade ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
