Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 5. 1 Mars 1935 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11 TRONS
skulle bli annorlunda med mig. Men
Rolf var av en annan mening, och jag
gav efter, dock inte utan mycken kamp
och tvekan. När så affären var bör-
jad, ansåg jag det nödvändigt att
ägna den all min uppmärksamhet och
omtanke och uppsköt till en lägligare
tid att komma till visshet om min själs
frälsning. Men det ena året har nu
ilat hän efter det andra, och jag har
aldrig på senare tiden känt Guds
Ande som den gången. Det har blivit
allt svårare för mig att bli en kristen,
och jag är rädd för att det heller
aldrig blir något av det.»
»Vad hindrar dig nu då?» frågade
hans syster vänligt. »Du har samlat
dig förmögenhet, och din affär går
bra. Ännu känner du nödvändighe-
ten av att tänka på din själs frälsning,
och du bör sannerligen inte tänka,på
att få ett lägligare tillfälle än detta.»
»Jag vet det, jag vet det, men jag
känner inte längre ett sådant behov
efter det, som jag då gjorde. Jag
ville, som sagt, gärna ge tio tusen
kronor, om jag kunde få igen de in-
tryck, jag då hade.»
»Sök därefter, giv dig ingen ro,
förrän du åter har vaknat till ett in-
nerligt bekymmer om din själs fräls-
ning och längtan efter att bli förso-
nad med Gud. Tag dig tid till efter-
tanke, til! andäktig läsning av bibeln
och till bön.»
»Tid! Det är just tiden jag inte
kan befalla över,» avbröt brodern
henne. Jag har just nu så mycket
att tänka på och har redan alltför
länge varit borta från kontoret. God
morgon!»
Tjugu år hade hastigt svunnit hän.
Den gudfruktiga systern hade nyligen
gått till sitt eviga hem, och brodern,
som nu var femtio år, stod med tår-
fyllda ögon vid hennes öppna grav.
En granne berättade för honom om
hennes stilla, saliga död, om den frid
och glädje, som ständigt rådde hos hen-
SEGRAR
ne på hennes sjukläger, till och med
mittunder de våldsammaste smärtor^
och det vissa hopp om evig härlighet,
varmed hon gick döden till mötes.
»Jag skulle gärna ge tusentals kro-
nor för att få ett sådant hopp, som
hon hade», var broderns häftiga och
oroliga svar.
»Om du vill dö en kristens död,
så måste du leva en kristens liv,»
svarade vännen. »Du har sannerligen
tjänat världen nog. Börja från och
med nu att tjäna Herren. Du är
rik; jag vet det. Dina årliga inkoms-
ter gå till många tusen. Sluta nu
upp med ditt eviga jagande efter ri-
kedomar, och sträva allvarligt efter
att komma igenom den trånga porten.
När skall du väl få någon lägligare
tid?»
»Jag vet inte, jag vet inte,» svarade
den arme mamonsträlen. »Jag har
aldrig i mitt liv varit så upptagen
och haft så mycket att tillvarataga
som nu. Du säger sant, jag samlar
mycket pengar, men sedan min kom-
panjon dog, har jag varit överbelas-
tad med arbete, så jag är nästan
alldeles nere. Jag har i själva ver-
ket ingen tid att tänka på så allvarliga
ting.»
»Och likväl, min vän, din tid ja,
all din tid är dig given i det syftet,
att du skall förhärliga din Gud och
få en frälst själ för evigheten. Vad
rätt har du då att använda denna tid
efter eget behag, så som du nu gör?»
Hur skall det gå för dig, när du en
gång skall göra räkenskap för denna
och envar av Guds gåvor? Vad vill
du ursäkta din försummelse och lik-
giltighet med? Detta är allvarliga
frågor, som jag ber dig noga över-
väga.»
»Ja, visst äro de allvarliga, och jag
vet, att det bara kan givas ett svar
på dem. Men jag har bundit mina
egna händer och är inte i stånd att
hjälpa mig själv. Detta affärsliv är
som ett djupt träsk, och jag har in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
