Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 7. 1 April 1935 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124
TRONS SEGRAR
i oändligt tålamod intill denna stund!
Vem giver just dig rätt att banna?
Betänk, att den som icke älskar sin
broder, som han har sett, han kan
icke älska Gud, som han icke har
sett.
Vaken därför även över hjärtats
känslor och över de hårda, dömande
orden; ty I veten icke, när husets
Herre kommer, på det Han icke må
komma för hastigt och nödgas ställa
eder till räkenskap, medan I liknen
dea tjänaren, som började slå sina
medtjänare, under det han tänkte:
»Min herre kommer ännu icke på
länge.»
Utan rening från allahanda hatfyll-
da tankar och ord skall ingen få se
Herren i Hans härlighet, utan han
skall jämmerligen komma på skam vid
Hans tillkommelse. Den kommande
Herren skall tillropa honom: »Vad-
helst I icke haven gjort mot en av
dessa minsta, det haven I ej heller
gjort mot mig.» Vem av oss skall
då bestå inför Hans eldsögon, som
en gång var den mest hånade och
föraktade men nu är den av Guds
hand upphöjde och krönte?
(Övers, efter »Isr. Hoffnung»)
Friedrich de le Ro i.
"Frukt ––eder
själva till godo.u
Fil. 4: 17 b.
Det var i första hand till de heliga
i Filippi dessa ord ställdes. Nu äro
dessa kära syskon för länge sedan
avsomnade. Huru många generatio-
ner ha inte, sedan dessa ord nedskre-
vos, kommit och gått! Alltid har det
funnits några, som ha känt igen adres-
sen — »de heliga» — och som ha
tagit åt sig även av dessa ord:
»Frukt..... eder själva till godo.»
Vem vill ej tänka på sig själv? Vem
vill ej samla något för framtiden?
Här är ett rikt tillfälle att få samla
åt sig själv. Samla genom att giva
ut...
Paradoxer! Av de föregående ver-
serna i samma kapitel se vi, att det
var fråga om att giva —• att sända
i väg missionsmedel. Aposteln gi-
ver Filipperna ett varmt erkännande
för deras gåvor, vilka han var i stort
behov av; men de givande själva tyck-
tes få den största valutan. »Frukt.....
eder själva till godo.»
Till godo — huru mycket säges ej
i dessa ord! Ett sådant »tillgodoha-
vande» torde vara långt mera värt
än något bankkonto, huru stora sum-
mor det än kan uppvisa. Visserligen
kan det vara bra att ha av denna
världens mynt, men ack, de äro endast
gångbara en liten tid; de ha ej gäl-
lande värde i den andra, den eviga
världen. Endast på ett sätt kunna
vi ha nytta av de jordiska skatter
vi möjligen äga: att giva ut dem för
Jesu räkning, låta dem vara, vad de
äro ämnade till — tjänare.
Snart, ack, huru snart är ej arbets-
dagen, levnadsdagen, ändad! Vår plats
är tom. Vilket språk skall den tom-
ma platsen tala? Varthän visa spå-
ren, som vi ha lämnat efter oss i
tiden? Var ha vi samlat de flesta
skatterna, i himmelen eller på jor-
den?
De äro ej borta, de medel, som
vi lämna till missionen — nej! Det
är säkert det enda vi verkligen äga;
det är det kapitalet,- som ger den
allra högsta räntan. Hör, huru fort-
sättningen lyder: »Så skall ock min
Gud, efter sin rikedom, i fullt mått
och på ett härligt sätt i Kristus Je-
sus giva eder allt vad I behoven.»
Fil. 4:19. »Frukt.....eder själva till
godo».
H. J.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
