Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 7. 1 April 1935 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126
TRONS SEGRAR
narna gingo i författning om att till-
kalla läkare. När denne kom, fann
han gumman, såsom han tyckte, »litet
underlig». Han sökte nu sätta den
kära själen på prov för att se, om
hennes lovprisande var av äkta sla-
get, eller om det var något konstgjort.
Hans ordination blev därför: »Nu,
mor, måste jag föra er in till sjuk-
huset, och där får ni först komma
in på en stor sal, full med galnin-
gar och de värsta dårar. Det blir
nog ej så trevligt!» Men om någon
tror, att gumman blev förskräckt och
började bedja doktorn om misskund,
så misstager han sig. Hon sade en-
dast så ödmjukt och stilla: »Ser Her-
ren, att jag behöver det och att det
är till mitt bästa och Hans ära, så
är jag nöjd och tackar Honom där-
för». Aldrig förr har väl någon kun-
nat göra denne man, doktorn, så för-
lägen och stum, som gumman i Få-
gelsången gjorde.
Ja, Herren vet, vad du och jag be-
höver, och vartill allt skall tjäna. Ack,
att vi kunde lära oss det och utan knöt,
lydigt böja oss under Hans vilja! 1
stället för att likt en Daniel eller Pau-
lus m. fl. gå Herrens väg, som synes
för oss så fruktansvärd, göra vi kan-
ske som Jona, vi fly till Tarsis, un-
dan från Herrens ansikte. Må vi
stanna och se, vad slutet för alla dessa
blev. Å ena sidan tack och lov till
Herren mitt under lidanden och bojor
samt lejonens rytande och å andra
knot och klagan över ricinbusken. Du
knotande, surmulna och trötta barn,
hur är det med dig, min vän? Har
du ej ännu lärt känna och älska Her-
ren av hela ditt hjärta? Han älskar
dig så, som ingen annan. Det är
icke mera klarhet och förstånd i
kristliga lärofrågor, ej heller bättre
organisationer, som vi behöva. Nej,
det är mera av Jesus, mera av Hans
sinne, Hans kärlek vi äro i behov
av. Se, huru Han älskar dig! Är
detta ej nog? Giv Honom också
hela ditt hjärta, ditt hela, fulla för-
troende, och du skall också kunna in-
stämma i fågelsången.
Th. E.
Ett dagsverke åt Gud.
En väl använd dag.
Vid en missionsförsäljning på landet ha-
de handarbeten m. m. och en del riatura-
produkter blivit försålda. Allt för missio-
nens räkning. Till sist ställdes ännu en
fråga till de församlade: »Finns det nå-
gon mera, som vill skänka något för mis-
sionens räkning, så låta vi det gå under
klubban». Då reste sig i samlingen en ung
man och sade: »Ett dagsverke åt Gud».
Det var en enkel bonddräng, som hade nå-
gra dagars ledighet i tjänsten och själv
disponerade över denna sin semestertid. Nu
ville han göra ett dagsverke åt Gud. Sä-
kerligen var det ett för Herren välbehag-
ligt offer. Någon köpte »dagsverket», och
Gud och missionen fick betalningen. »Gå
du och gör sammaledes.»
Det är nu många år sedan den missions-
försäljningen ägde rum och den kärleks-
och missionstjänsten blev gjord. Många kär-
leksoffer ha lagts på missionens altare se-
dan dess. Många offrare ha gått till vila
från sitt arbete, och deras gärningar följa
dem efter. Men vad du och jag göra li-
tet, när vi tänka på Honom, som läm-
nade allt för oss! Hör Hans milda före-
bråelse uti sångarens ord: »Jag gick frän
allt för dig, för dig — Vad lämnar du för
mig?» —
»I dystra ensiigheten
Jag gick här åratal,
Att du för evigheten
Må bo i himlens sal.
Mång’ år jag gick för dig, för dig —
Har du gått ett för mig?»
Anna Da h 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
