- Project Runeberg -  Trons Segrar : Uppbyggelse- och missionstidning / Fyrtiosjätte årgången. 1935 /
151

(1890-1993)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 8. 15 April 1935 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TRONS SEGRAR

151

svara denna teori, beröva Guds folk
dess tröst för den närvarande dagen,
trösten att Herren kan komma vilken
stund som helst. Om deras teori är
riktig, då går Guds sanna församling
icke mot den utlovade härliga förloss-
ningen utan mot stunden för uppen-
barelsen av Satans vrede.* Allt som
fördunklar och hindrar trons skådan-
de av härlighetens Kristus och Hans
härliga kommande att hämta sina he-
liga kan icke vara av Gud. Därför
vänta sanna troende i dessa allvarliga

* Några av denna teoris försvarare ■—
ty det är ingenting annat än en teori —
säga oss, att församlingen behöver detta
för rening, för att bliva skickliggjord för
ingången i härligheten och arvet med Kris-
tus. De vänta på den stora vedermödan och
att fä möta djävulens man. Det är förvisso
ingen behaglig utsikt.

Men denna lära, som på ett sorgligt sätt
delar Guds hjord, stammar från en myc-
ket ytlig uppfattning och utläggning av de
profetiska Skrifterna. Dessa teoretiker gå
icke tillräckligt djupt. Ingenstädes i de sto-
ra paulinska breven, ställda till FÖRSAM-
LINGEN, är dem stora vedermödan nämnd.
Ingenstädes finnes det någon enda förma-
ning att vara trogen och uppträda som
ett vittne under denna nödens och mörk-
rets tid. Ingenstädes finnes det den rin-
gaste antydan, att församlingen skäll hava
att möta syndens människa personligen.
Kristenheten, d. v. s. nammkristenheten, skall
vara här på jorden, ty den är en del av
världen, och skall hava att lida under den
store kommande diktatorns regim — men
aldrig den sanna församlingen. Det andra
kapitlet i 2 Tessälonikerbrevet lär mycket
klart, att den betydelsefulla slutperioden
med dess sataniska bedrägerier kan icke
komma, förrän församlingen är tagen här-
ifrän. De gammaltestamentliga ställen, som
förutsäga den stora vedermödan, visa tyd-
ligt, att den gäller endast Israel och folken.

Vad förbida vi? Skriften må giva svaret.
»Ty vårt samfund är i himmelen, varifrän
vi ock vänta Frälsaren, Herren Jesus Kris-
tus, som. skall förvandla vår förnedrings-
kropp till likhet med sin härlighetskropp,
efter den kraft, varmed Han förmår att
även underlägga sig allt» (Fil. 3: 20, 21).

Sådan förbidan bringar glädje och frid,
giver trimodighet och kraft. Att vänta ef-
ter vrede, dom och vedermöda bringar dys-
terhet och fruktan.

dagar efter den snara uppfyllelsen av
Hans löfte om förlossning från vad
som kommer för världen. Och denna
förlossning, detta »bevarande från
frestelsestunden» enligt Uppb. 3:10
är i sina detaljer uppenbarat i 1
Tess. 4: 1 6—1 8.

Och kristenheten med dess förkas-
tande av Guds ord och Herren Jesus
Kristus, hur skall det gå med denna
avfälliga kristenhet? Den gäller Hans
hotelse i budskapet till Laodicea:
»Jag skall utspy dig ur min mun».
Detta är ett domsord, vars fruktans-
värda innebörd vi kunna ana. Herren
avsäger sig all förbindelse med den
avfälliga kristenheten, Han lämnar
henne att bliva ett rov för Antikrist
och hans bedrägeri. Om denne per-
son och hans verk läsa vi i 2 Tess.
2:9 f.: »vilkens tillkommelse sker i
följd av Satans verksamhet med all
lögnens kraft och tecken och under
och med allt orättfärdighetens bedrä-
geri bland dem som varda förtappade,
därför att de icke hava mottagit kär-
lek till sanningen, att de måtte bliva
frälsta. Och fördenskull sänder Gud
dem kraftig villfarelse, så att de skola
tro lögnen, på det att alla må varda
dömda, som icke hava trott sanningen
utan haft sin lust i orättfärdigheten».
Här är den avfälliga kristenhetens
sfuthistoria skriven.

(Forts.)

Guds kraft.

Gud finner icke rättfärdighet, from-
het, liv, kraft hos nå_gon människa.
Han giver oss allt detta. Därför
må du icke misströsta, när rättfärdig-
het, liv, kraft och starkhet fattas dig;
ty ju djupare du känner bristen, och
ju uslare du synes dig själv, desto
förr giver Gud dig sin nåd.

Lut h e r.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:23:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ts/1935/0187.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free