Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 8. 15 April 1935 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
152
TRONS SEGRAR
När skulden blev betald.
Det var på en födelsedag vår älskade,
sedermera hemgångna Eleonora Selander
blev skuldfri. Hon hade just fått sin lilla
missionsstation på Sweetwaters färdig —
utom en garderob. De bräder, som skulle
använts till dörr, hade hon nämligen ta-
git och själv därav snickrat ihop en lik-
kista ...
Länge hade det planerats, att Oscar, vän-
nerna Thrash och jag skulle gå upp till
kullarna, där hennes missionsstation byggts,
och tillsammans fira Eleonoras födelsedag.
Oscar blev emellertid hindrad genom en
tjänst mot en livdömd, fru Thrash blev
sjuk, och jag måste ensam i väg, ty icke
kunde Eleonora lämnas allena på denna
hennes dag. Och så var jag nu där uppe.
Mitt första åliggande blev att överlämna
ett brev från vännerna Thrash.
Jag hade dragit mig tillbaka för att icke
störa. En högljudd gråt från Eleonora av-
bröt tystnaden. Nästan skrämd, frågade
jag: ;>M,en vad har hänt?» — »Läs och se!»
svarade hon, i det hon lämnade mig bre-
vet. Det var en skuldsedel på — i svenskt
mynt — omkring 775 kronor med t. o. m.
Oscars och mitt namn som vittnen. Ett
kraftigt streck över skuldsedeln jämte or-
den : »Betald med tack», förklarade strax
situationen. Det skymde även för mina ögon,
och vi blandade våra glädjetårar under tack
till Gud, vars namn är Underlig.
Då jag i vårt missionsorgan läste om vår
missions nödläge i följd av inkomsternas
starka nedgång, rann den omskrivna skuld-
förbindelsen mig i tankarna. Och jag tänk-
te: »Kanske offentliggörandet av dess hi-
storia skulle kunna erinra någon av Her-
rens förvaltare om ordet: ’Gå du och gör
sammaledes’.»
År 1911, då jag som missionär reste ut
till Afrika, hade jag å styrelsens vägnar
blivit ombedd att mottaga Eleonora Se-
lander som kamrat i vårt hem. Det bjöd
mig emot, ovan som, jag var, med ett nytt
verksamhetsområde av så skiftande inslag.
Jag vågade ändå icke helt avböja styrel-
sens begäran, men utverkade tidslängdens
begränsning till två år. »Ty då», så var
min bestämda önskan och mitt hopp, »skul-
le Eleonora ha sitt eget missionsarbete».
Det blev en nog så »knogig uppförsbacke»
för oss båda, och de två åren syntes näs-
tan för korta, när vi, för realiserandet av
våra önskningar, »skådade svårigheterna i
vitögat», som man brukar säga.
Ett provisoriskt missionsarbete hade se-
dan flera år tillbaka börjats av fru Emelie
Emanuelson uppe på Sweetwaters. Och så
en dag, utan någon som helst påverkan,
vare sig av Oscar eller mig, förklarade
Eleonora som: sin önskan att få bygga sig
en missionsstation på Sweetwaters’ kullar.
Men: »Icke ett öre från missionskassan hem-
ma att bygga med» — ljöd trons paroll.
Det var så i pionjärernas tid.
En liten grundplåt av hopsparade pen-
gar förvandlades snart till för stunden mest
nödvändiga attiraljer. Kyrkan, av jordväg-
gar och dito golv samt med grästak, kom
först upp och fick även tjänstgöra som
skollokal och bostad, avdelad med förhän-
gen. Den egna lilla hemvrån hägrade dock
därjämte som ett framtidsperspektiv i och
med varje hopsparad penning. Men un-
der mycken bön och rådplägning måste
dock ett lån, upptagas, och vännerna Thrash
jublade vid tanken på att få vara med
om att bygga en missionsstation.
Hur det sparades! Hur många gånger
Eleonora saknade pengar till frimärken på
sin Europa-post! Hur många gånger vi
alla tre, Oscar, Eleonora och jag, saknade
pengar för järnvägsbiljetten upp till Sweet-
waters! Hur många gånger vi startade med
solens uppgång till fots uppåt, uppåt och
alltjämt uppåt med tunga bördor! Två av
oss stannade natten över, den tredje — i
regel undertecknad — måste hem till af-
tonskolan. Och så gingo dagarna i lycklig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
