- Project Runeberg -  Trons Segrar : Uppbyggelse- och missionstidning / Fyrtiosjätte årgången. 1935 /
155

(1890-1993)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 8. 15 April 1935 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TRONS

Morgonen därpå sade hon: »Om du visste,
vad jag har drömt i natt!»

»Vad då?» frågade jag.

»Jo, jag har drömt, att du satt här
uppe på vägkanten och såg så ledsen och
bedrövad ut för vad vi talades vid om i
går. Men så såg jag vår vän missionär
O. Bengtsson komma, och när han när-
made sig, började han sjunga: ’Räkna blott
med Gud! Räkna blott med Gud! Han är
mäktig i de svaga. Räkna blott med Gud!
Räkna blott med Gud, Även när Han sän-
der aga.’ Han gick fram och tillbaka mitt
framför dig och upprepade sångens ord:
’Räkna blott med Gud!’ När han hållit på
en stund, sade du: ’Ä ja, nu räcker det’.
Men han fortfor att sjunga.»

Någon dag därefter kom missionär
Bengtsson in till mig, och då vi
hade samtalat en stund, läste vi
ett Guds ord ur bibeln och tackade Gud.
När vi rest oss upp, vände jag mig till min
vän Bengtsson och sade: »Mycken tack
för att du sjöng för mig häromnatten!»

»Jag sjungit för dig — visst inte!»

»Jo, du sjöng: ’Räkna blott med Gud!’
Min hustru hörde det.» Därpå omtalade
jag hennes dröm.

Han gick sedan till sitt hem både för-
undrad och glad. Även han kände våra
förhållanden.

Jag och min hustru gladde oss barns-
ligt åt drömmen. Jag hade i friskt minne,
huru denna sång förut hade vederkvickt
mig och stärkt min visshet om att det
lönar sig att räkna med Gud, och att
ingen, som i sanning gör det, blir be-
dragen. Siedan gick jag till våra kära vän-
ner Bengtssons och sjöng sången. De ha
nämligen sin villa nära intill mim. Sedan
berättade jag om hur sången kommit titl.
Och jag tillåter mig att här upprepa min
berättelse.

Jag hade fått kallelse till Ormaryd i när-
heten av Eksjö’ att tala på ett ungdoms-
möte. Emellertid insjuknade jag i svår
ischias och måste hålla mig i sängen. Var-
ken jag eller min hustru trodde, att det
skulle vara möjligt att resa. Men dä bör-

SEGRAR 155

jade det ropa i mitt inre: »Räkna du med
Gud och res!»

Vi fingo brev från missionsföreståndare
Viktor Johansson i Jönköping, vari han all-
varligt avrådde mig från att resa. Men
då började det ropa ännu högre i mitt inre:
»Räkna med Gud och res!»

Då blev jag inspirerad att nedskriva sån-
gen ined detta tema. Men hur skulle jag
få melodien på noter? Jag kunde ju ej läm-
na sängen och gå fram till orgeln. Jo, min
hustru lämnade mig gitarren, och där låg
jag i sängen och letade rätt på tonerna,
under det min hustru tog motsvarande ton-
steg på orgeln och tecknade upp dem på
papperet. Så började vi sjunga den. Och
fastän allting ville lägga sig i vägen och
hindra min resa, fortfor det att sjunga
där inne: »Räkna blott med Gud! Räkna
blott med Gud!»

Jag skrev nu till min vän Viktor Jo-
hansson, att lian skulle bedja farbror Ed-
strand möta mig i soldathemmet (vil-
ket br. Johansson då förestod) och bedja
till Gud för mig. Han gjorde så och sade:
»ja, det var nog bäst, att du reste, annars
hade du nog fått vara sjuk. Men nu blir
du nog frisk, om inte förr, så när du kom-
mer hem.» Och det skedde så.

Jag reste på lördagsmorgonen och sjöng
min sång: »Räkna blott med Gud.» Även
på söndagsförmiddagen sjöng jag den. Och
då jag på eftermiddagen sjöng samma sång,
hade mötesdeltagarna börjat lära sig me-
lodien ganska bra, varför det blev ett kraf-
tigt instämmande.

Efter mötet reste jag hem men var uh-
der hela tiden svårt ansatt av plågor. Dock
gnolade jag på min sång. När jag kom hem,
värkte det fortfarande, men när jag hade
varit hemma en stund, släppte värken, all-
deles som Edstrand hade sagt. Då sjöng
jag med icke mindre frimodighet: »Räkna
blott med Gud!» Ja, Gud vare lov! Han
förstår våra behov och avhjälper nöden
till sitt namns ära och enligt vårt bästa.

Efter min hustrus dröm började bekym-
ren vika, och det blev tack och lov till
Gud, som- gör själva natten ljus och lå-
ter midnattssolen lysa på nådens himmel,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:23:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ts/1935/0191.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free