Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 9. 1 Maj 1935 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
170
TRONS SEGRAR
Bi •ev från Edw. IMagnuson.
129 Hartley Rd., Overport, Dur-
ban, South Africa, den 19 mars
1935.
Kära missionsvänner!
Guds frid!
Det har gått en tid,, sedan vi möttes i
Trons Segrars spalter, och ännu en liten
understundom nästan klättra i de väldiga
backarna. Uppför väldiga höjder, över lång-
sträckta åsar och ned i djupa dalar och
sedan upp igen gick färden i tre timmars
tid, innan vi fingo Umkomaasflodens sling-
rande strömfåra i sikte. Scenerierna voro
i sanning storslagna, men man kände sig
nästan vilja gripas av svindel understundom,
när stigen slingrade -sig fram utmed dessa
tvärbranta stup. Ett litet felsteg bara, och
både häst och ryttare hade hamnat två till
tre hundra fot nedanför i dalen. Allt gick
dock lyckligt, och Herren bevarade oss på
vägen.
1 skymningen voro vi framme vid Em-
pofana. De troende kommo i små grupper,
Jakobe Mkize, hans hustru och deras hem.
hälsning från detta hörn av Afrika torde
ej vara ur vägen.
Sedan jag sist skrev, har jag besökt en
del av utstationerna här i Durban-distriktet.
Empofana var den plats jag först besökte.
Den var ny för mig, och vägen dit var lång.
Det hade väl blivit svårt för mig att hitta
fram på egen hand, men som det nu
var, gick allt utmärkt. Jakobe Mkize, vår
präktige lokalpredikant vid Empofana, var
med från Durban och visade vägen. Vi
reste de första 48 engelska milen med bil,
men det var också så långt vägen räckte.
Sedan fingo vi pröva på att rida, gå och
och snart var Mkizes rätt så stora bönesal
fylld till sista plats. Många av dem hade
en ganska lång väg att gå.
Bara för något över ett år sedan bodde
de flesta församlingsmedlemmarna på den
lilla åsen, som sträcker sig tvärs över den:
kitteldal, där Empofana school är belägen.
Så utbröt en svårartad feber- och influensa-
epedemi i dalen. 1 början av 1934 härjade
den som svårast. Den ene efter den andre
skördades av döden, och nu är det bara
Jakobe Mkizes hus, som står ensamt kvar
där nere i kitteldalen. Alla de övriga ha
flyttat upp på höjderna runt omkring. Vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
