Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 9. 1 Maj 1935 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174
TRONS SEGRAR
gjort stora ting med oss; däröver äro vi
glada (Ps. 126:3).
Till sist en varm fridshälsning till alla
syskon i nåden från vännerna i Billsta.
H. W.
Från Nävekvarn.
Sänd. d. 24 mars hade vi förmånen att
samlas till evangelisthögtid i Nävekvarns
missionshus. Mötet inleddes av förutv. e-
vang. A. Gezelius, som läste Neh. 8 och
hälsade oss välkomna.
Tacksamma för nåden att få samlas in-
för Gud för att »höra allt vad Herren ta-
lar», lyssnade vi till budskapen om hög-
tidsskruden och platsen, som Jesus berett
för oss på klippan.
Kl. halv 3 var mötet förlagt till Tuna-
berg, där kommunalrummet välvilligt upp-
låtits. Från början fästes våra ögon på Je-
sus, som givit sitt liv för att vinna vår
frihet; den hand, som uträcktes till Jairi
dotter, är uträckt och verksam än i dag.
Sist ställdes vi inför den allvarliga frågan:
»Vad skall du göra med Jesus?»
På kvällen voro vi åter tillbaka i Näve-
kvarn, där det ordet levandegjordes för oss:
»Av glansen, som. går framför Honom, vi-
ka molnen undan». Liksom folket, som lyss-
nade till ordet, då Esra föreläste ur lag-
boken, böjde sig ned och tillbad, så böjdes
ock våra hjärtan i tillbedjan inför Honom;
som genom sin uppståndelses kraft skall till
sist lyfta oss över alla moln, som ho-
pas över jorden. Då mötas vi, vänner, vid
bröllopsbordet där hemma. Halleluja!
Mariebebådelsedagen fortsattes högtiden
med möten i N. och Hultersta. Ordet led-
de oss då till Honom, som skulle bliva stor,
men som utblottade sig själv och kom hit
mer i människogestalt. Såsom ämnen för
vittnesbörden under dagen kunna följande
nämnas: »Det saliga folket», »Se på Jesus»,
»Jesus som giver liv».
Så var högtiden slut och vi skildes åt,
följda av vännernas uppmaning: »Bed för
denna hårda teg!»
Vittnen, som deltogo, voro G. A. Berg-
lund; G. Molin, E. Andersson, B. Nilsson,
E. Månsson, S. Nilsson och K. Åbrink.
Må vi troget då söka, den tid vi ha kvar,
samla själar till Frälsarens famn!
Varje blodtvagen själ blir en stjärna så klar,
som för evigt skall prisa Hans namn.
Ka r i n o c h S i g r i-d.
En krisfen.
(Nedanstående teckning utgör ett ur-
klipp ur »Såningsmannen» och har bli-
vit oss tillsänt av en vän. Den är i mer
än ett hänseende intressant. I den del
av uppsatsen, som. vi uteslutit, skrives
många erkännande ord om Helgelseför-
bundet. Däri angives också, att Sven
Johansson var en H. F:s evangelist.)
Det ligger en gård i Fägre socken norr
om Göta kanal på slätten nära skogens
rand; Östergården, Jonsboda, kallas den. I
slutet av förra seklet växte där upp en
yngling, som. hette Sven Johansson. Sven
i Östergår’n, fick han heta i bygden, och
under det namnet blev han känd vida om-
kring i gränsbygderna mellan Göta- och
Svealand. Redan som. barn hade han en
allvarlig läggning och var intresserad av
sång och musik. På egen hand lärde han
sig spela låtar och melodier på fiol och
sjunga därtill. Redan som yngling hade han
sin stora andliga uppgörelse och beslöt att
utgiva sitt liv i Frälsarens tjänst. Plikten
mot föräldrarna och gårdens skötsel tvinga-
de honom dock tidtals att även ägna sig
åt praktiska värv, särskilt under sånings-
och skördetiden. Men som. hans tankar och
intressen kretsade mera omkring de him-
melska än de jordiska tingen, tyckte han
inte så mycket om att så säd i den sty-
va Vadsbo-jordem som att så andlig säd
i folkets hjärtan. Han kände liksom själv,
att hans jordeliv ej skulle bli så långt; där-
för ville han vara såningsmän, så länge
livet varade, och såningsmän blev han. Med
sin bibel i fickan och sin fiol under armen
färdades han fram till fots eller på cy-
kel i sin hembygd och i Närkes- och öst-
götabygderna och sjöng och spelade och
vittnade för människorna om hur härligt
det var att leva i gemenskap med Je-
sus. Särskilt minns jag den sången:
Hur härlig är ej en ynglings lott,
som tror uppå Frälsaren!
Till arvedel har han himlen fått
och Jesus till bror och vän. *
" Sven Johansson var ingen fanatiker eller
formmänniska. Han var en stilla och för-
synt man, vars hela person ingav en känsla
av frid och förtroende. Det liksom strålade
ut frid och lycka från hela hans per-
sonlighet. Sent, glömmer den, som sett ho-
nom med den en smula allvarliga men ändå
strålande blicken ur de gråblå ögonen stå
och spela på sin fiol och sjunga för män-
niskorna om Jesus, den synen. Han var
ingen väckelsepredikant i modern mening.
* Ungdomsstjärnan 189.
Red.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
