Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 10. 15 Maj 1935 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRONS SEGRAR
195
var ju egentligen skedd därmed. Men
utan att Gulli tänkte därpå eller ville
erkänna det för sig själv, grepo de
heliga sanningarna hennes själ mer
och mer.
Signild önskade bli konfirmerad för
att få njuta Herrens heliga nattvard.
Mor och far levde främmande för
Herren men villforo gärna hennes öns-
kan. Den gudfruktige pastorn i för-
samlingen kom några gånger och med-
delade henne undervisning. Han
märkte snart, att den unga flickan
var mera hemmastadd i bibelns san-
ningar än- mången äldre kristen. Och
det var ej bara huvudets vetande. Det
var hjärtats sanna övertygelse och
upplevelse.
Signild bad, att hennes kära fröken
Gulli skulle vara närvarande vid hen-
nes nattvardsgång. Och hon kunde
ej neka. Det var en sällsamt gripan-
de stund, då den bleka korsdragers-
kan med hungrande hjärta och gläd-
jestrålande ögon efter syndabekännel-
sen mottog de heliga håvorna och
därefter högt med några enkla ord
tackade sin dyre Frälsare, som älskade
henne och utgivit sig själv till för-
soning för hennes synder.
Den dagen slog Guds Ande ett kraf-
tigt slag på Gullis hjärta.
Ej långt därefter kom slutet för den
lidande Signild. Det var en härlig
sommarkväll, just som aftonsolen sän-
de sina sista strålar, liksom smekande,
över hennes bädd. Hon dog i tri-
umf med sin Förlossares namn ;på
läpparna. Döden, förskräckelsens ko-
nung, var uppslukad i seger.
Hennes sista hälsning till fröken
Gulli var: »Möt mig hos Jesus! Jag
har bett till Gud så mycket, att Han
med sin Helige Ande måtte lära frö-
ken känna sig».
Och Herren hörde lilla Signilds bön.
Guds Ande blev fröken Ferne så små-
ningom för stark. Hennes synd drev
henne till korsets fot, där försoningens
hemlighet så småningom blev förkla-
rad för henne och fyllde hennes själ
med frid och glädje.
Gullis omvändelse väckte uppstån-
delse i doktorsvillan. Läkaren, som
själv var fritänkare, sökte väl tala för-
nuft med sin dotter, som han sade.
Men det var allt förgäves. Hade han
kunnat ana, att hennes besök hos hans
patient skulle utfalla så, hade han
nog aldrig bett henne gå till Härads-
torp.
Förlovningen blev uppslagen. Det
var för Gulli som att hugga av han-
den och riva ut ögat. Men i Jesu
namn gick det. Gulli vigde sitt liv
åt de lidandes tjänst. Hon blev en
sjuksyster av rätta slaget. Och un-
der sin stilla gång mellan de lidandes
bäddar fick hon många tillfällen att
visa nödställda syndare till Honom,
som är döden ett förgift och helvetet
en plåga och som kan läka de i hjär-
tat förkrossade.
Minnet av lilla Signild levde friskt
i hennes hjärta. Och varje sommar,
då hon under sin semester vistades
hemma hos sin far, smyckade hon
den så tidigt hembärgades gravkulle
med doktorsvillans fagraste rosor un-
der innerligt tack till Gud, som lett
den lilla sjuklingen i hennes väg.
De y n g re$ avd e I n i n g.
Då vårsolen ler.
Återigen ha vi kommit till den tid på
året, »då livet triumferande firar fest». Vå-
ren har gjort sitt inträde och bringat li-
vet i naturens värld i rörelse.
Nyss slum,rade vår jord under det vita
snötäcket och företedde bilden av frost och
död. Men solen kunde göra underverk,
Smälte snön och bringade liv och grönska
i ljuset. I backarna stå sipporna och lysa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
