Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 11. 1 Juni 1935 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’204
TRONS SEGRAR
na var som helst? Många, som läsa
dessa rådet, gå måhända och längta
till en eller annan känd uppehållsort
med helgelsemöten. Om de bara kun-
de komma dit, hur lätt skulle det inte
då vara att få uppleva pingsten! Vil-
ken tröst är det icke att veta, att
Gud kan välsigna mig h ä r, var jag
än må befinna mig!
Men där var också en annan orsak,
varför de skulle »stanna kvar i sta-
den». Kraften från höjden skulle sän-
das icke bara för att dessa ett hundra
tjugu skulle bli andefyllda kristna.
Nej, den blev sänd för att bringa väl-
signelse till tusenden i denna stad.
Frälsarens befallning var, »att bättring
till syndernas förlåtelse skulle predi-
kas bland alla folk och först i Jerusa-
lem.»
Om de ett hundra tjugu hade uppe-
hållit sig i Galiléens bergstrakt eller
vid Tiberias kuster, när kraften kom
över dem, skulle de ha varit utan
kontakt med den lidande mänsk-
ligheten, medan elden brann i dem.
De kunde då frestats till att tänka, att
välsignelsen kom i förbindelse med
avsides liggande ställen. Simon Pet-
rus kunde ännu en gång ha utbrustit:
Här är oss gott att vara! Låt oss
bygga oss ett stort tempel och glädja
oss över denna gåva! — Handla icke
många Guds barn på det sättet i
vår tid? Kom ihåg, att kraften en-
dast gives till dem som äro villiga
att låta den gå vidare. Försåvift
den skall fortfara att strömma in i
vårt väsende, så måste den även
strömma ut. »Den som tror på mig,
av hans innersta skola strömmar av
levande vatten flyta fram.» Den He-
lige Ande gives aldrig för att endast
göra oss själva lyckliga. Löftet gäl-
ler envar, som är villig att tjäna Mäs-
taren. Kraften gives aldrig åt dag-
drivare.
Många synas arbeta för Kristus
utan att äga den nödvändiga kraften.
Somliga tyckas knappast känna till
löftet om kraft från höjden. Andra
tänka, att Gud ger kraften åt en här
och en där, medan alla de andra bli
förbigångna. Det förhåller sig alls
icke på det sättet. Hör vad Petrus
säger! Om Guds Ande någonsin har
uppfyllt och hänfört en man, så att
budskapet brann i hans själs inner-
sta och gudomliga ord blevo honom
givna, så var detta fallet med Simon
Petrus på pingstdagen. Vad sade då
denne andeuppfyllde man? »Omvän-
den eder, och låten alla döpa
eder i Jesu Kristi namn till synder-
nas förlåtelse; då skolen I såsom gå-
va undfå den Helige Ande. Ty eder
gäller löftet och edra barn, jämväl
alla dem som äro i fjärran, så många
som Herren, vår Gud, kallar.
■ Vi höra till dem, som en gång voro
fjärran men nu hava kommit nära
genom Kristi blod. (Ef. 2:13.) Löftet
gäller därför oss. . Kraften är för oss.
Ha vi tagit emot den? Om icke —
varför? Må Gud genom sin Ande göra
detta budskap klart för alla: Gud
vill, att jag skall vara en andeupp-
fylld kristen.
Låt oss icke fika efter de gåvor
och talanger, som andra fått! Stort
förstånd innebär ofta en frestelse till
stolthet och tvivel. Synes icke den
Helige Ande ofta stråla klarast i dem
som ha få talanger? Hade dessa lär-
jungar varit mycket lärda, skulle in-
gen ha förundrat sig över att höra
dem tala envar sitt eget tungomål.
Det som kom de styrande att häpna
var icke blott Petrus’ och Johannes’
frimodighet, utan att de voro olärda
och okunniga män. Dessa olärda
män uppenbarade en sådan kraft, att
de som hörde dem »förundrade sig
och kände igen dem, att de hade va-
rit med Jesus.» Endast Jesus kunde
tillskrivas en sådan kraft. Det var
icke den Helige Ande dessa åskådare
sågo i verksamhet, utan Jesus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
