Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 12. 15 Juni 1935 (Årsberättelsenummer) - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRONS SEGRAR
247
3. Bibelspridningsarbetet har fort-
gått genom tvenne bokförsäljare un-
der året, och bröderna ha utfört ett
gott arbete — om än antalet sålda
böcker ej varit så stort. Det är svå-
rare sälja böcker nu än förr om åren.
4. Det mest »synliga men svetti-
ga» arbetet är kapellbygget. Många
års förväntan uppfylldes, när styrel-
sen kunde bevilja ett litet anslag för
ändamålet. Nu, när järnvägen kom-
mer och med den andra förhållan-
den, är det glädjande, att vi ha ett
kapell byggt här. Måtte vi få glädjas
åt syndares frälsning i dagar som
komma!
5. Kvinnoarbetet har, under min
hustrus ledning, fortgått med hjälp
av trenne bibelkvinnor och är mycket
lovande. Besatta kvinnor ha blivit
befriade och frälsta, och vid mötena
äro kvinnorna övervägande —• så un-
dra ej att Annie är glad att få en
kvinnlig kamrat till hjälp i syster
Gullvi, som blev stationerad här! —
Märkligt nog synes kvinnoarbetet här
ute vara det mest lovande, kanske
därför att männen ha så mycket falsk-
het för sig, så de ha svårt komma
loss! —
Kära missionsvänner, glöm ej bort
trossarbetet! Varmt tack för ALL
hjälp under 1934!
K w a n g 1 i n g. Missionär Silfwer-
brand skriver från denna plats sålun-
da:
Ännu ett år med sina glädjeämnen
och även sorgeämnen ligger bakom
i tiden. Då återblick göres över det
arbetsår, som passerat, måste vi in-
stämma i ovan citerade rader.
Arbete har icke saknats; och när
inträffar väl det i den himmelska
uppgift, till vilken vi äro kallade: att
rädda döende själar från en evighet
i mörker? Med tacksamhet vilja vi
se på segrar, som äro vunna; dock
veta vi, att ännu mycket skall vinnas,
och därför måste vi draga vidare. Vad
som vinnes under ett års arbete, är
bara en bråkdel av de massor, som
hålla på att gå förlorade.
Vad gäller arbetet i Kvvangling må-
ste vi dock säga: genom allt, vi mött,
har Gud varit med och uppehållit
med sin trofasthet.
Under största delen av första kvar-
talet har undertecknad varit ensam
på stationen, med tillfälliga besök av
broder Johanson, som till årets slut
varit församlingsföreståndare. En-
samheten är ju ej alltid det bästa,
dock blir det till en stor hjälp i stu-
diet av språket, vilket blir ett av tack-
sägelseämnena. Från och med slu-
tet av april gjorde min hustru sitt in-
träde i arbetet. Sista söndagen i
april var stormöte och välkomstmöte
anordnat på stationen i samband
med vår hemkomst från bröllopet i
Peiping.
Under året ha utstationerna fått
sina regelbundna besök, och det sy-
nes mig som om det största glädje-
ämnet är våra utstationer. I staden
har motståndet varit svårt, och myc-
ket kanske beror på att många av de
församlingsmedlemmar, som bo i sta-
den, genom sitt liv hindrat Guds
verk. På utstationerna tyckes det
dock, som om de, vilka vunnits för
Gud, leva mera helhjärtat och äro
mera nitiska för Gud. Det har därför
varit en stor hjälp andligen att komma
ut i byarna och fröjdas med de
troende. Dock har det ju icke hel-
ler i byarna gått så smärtfritt i ar-
betet. Särskilt på en utstation ha de
s. k. »hopparna» vållat svårigheter i
församlingen. På grund av detta ha
rätt många på sagda utstation måst
uteslutas. En predikoplats ha vi måst
stänga, evangelisten har måst avske-
das och uteslutas ur församlingen.
Genom sagda evangelist och genom
en församlingsmedlem, som även måst
uteslutas, har verket lidit förfärligt.
Dock är vår bön, att Gud skall få
vinna något där i fortsättningen vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
