Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 12. 15 Juni 1935 (Årsberättelsenummer) - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’250
TRONS SEGRAR
ner, som sänt gåvor till vårt arbete — klä-
der åt barnen samt extra till arbetet här.
Ett särskilt tack till våra kära Kumla-vän-
ner. Herren belöne och välsigne eder rik-
ligen!
Hjärtliga fridshälsningar till alla, som lä-
sa detta, från min hustru och mig.
Eder i Herren förbundne
K. V. Karlson,
Port Shepstone den 16 april 1935.
Brev från C. E. Lundin.
Itongasi M. S., Munster P. O.,
Natal, Si Africa, den 7 maj 1935.
Kära missionsvänner!
Guds frid!
Det var nyårsafton, då jag sist genom
T. S. skrev till eder. Jag hade icke tänkt
att dröja så länge med att skriva igen,
men tiden — o, vad den rullar i väg
fort —! Det är i dag jämnt 30 år sedan
jag första gången landsteg i Afrika på vårt
missionsfält. Då jag ser tillbaka på dessa
år, sjunger det i hjärtat tack och lov till
Herren för alla Hans nådesbevis. »Jag kan
icke räkna dem alla — — —».
Jag är också tacksam till eder, kära vän-
ner, för förböner, underhåll och hjälp i
missionsarbetet under alla dessa år. För
vad som blivit gjort .skall Jesus ha äran.
Ännu en liten tid få vi vara med i det
stora arbetet att »bärga skörden in».
Vi ha nyligen haft besök av en infödd
reseevangelist, och hans möten voro till
hjälp i församlingen. De infödda försam-
lingarna underhålla gemensamt två evan-
gelister, som resa några månader på året.
Vårt hopp har varit att väcka försam-
lingarna till ansvar för att missionera och
fortsätta det verk, som vi ha börjat. Fast
de för tidens skull borde ha varit lärare,
äro de dock ännu barn, som man behöver
hålla under armarna, medan de lära sig att
gå-
Sommaren har varit varm och torr, var-
för det, som gräshopporna lämnade kvar
av skörden, torkade bort. På somliga plat-
ser ha de dock fått god skörd, så någon
verklig hungersnöd torde det icke bliva.
De svarta kunna äta mycket, då de ha mat,
men då de intet ha, kunna de leva på
otroiigt litet.
Min hustru förenar sig med mig i varma
hälsningar till eder alla.
Broderligen
C. E. L u nid i n.
Brev från Hans Nilson.
Ekeberga, Långedrag, Göteborg,
den 25 maj 1935.
Käre redaktör jämte missionens och
Jesu vänner!
»Frid från Honom, som är och som var
och som skall komma.» — Ja, mycket,
mycket snart.
Ännu en gång trampa mina fötter gamla
Sveas jord. Så underbart! Visserligen känns
det som om den gungade litet, men det
beror på den långa vistelsen på det fly-
tande hemmet, i vilket jag gungat över
det stora havet. I de sjöresandes psalm
(Ps. 107: 23—32) står, att de som farit
på havet, men hunnit till den hamn dit
de ville, skola tacka Herren för Hans nåd
och för Hans under med människors barn.
»De må upphöja Honom i folkets försam-
ling och lova Honom, där de äldste sitta.»
Kan jag väl göra detta bättre och hinna
längre än genom att sända det med bud-
bäraren T. Si.? Denna min trogna brev-
duva, som troget och trofast tjänat mig
i över fyrtio år!
Jag kom ensam. Min hustru måste på
grund av giltiga skäl stanna hemma. Kan-
ske kommer hon senare. Om Gud vill.
Jag landade i går morse i Göteborg. Kl.
3 på morgonen stod jag på Britannias däck
och såg den underbara daggryningen. Kl.
halv 4 steg det trofasta vittnet solen upp
över havsytan, men folket sov. Det är nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
