Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 13. 1 Juli 1935 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’264
TRONS SEGRAR
Den ena hade fått sin femma av en
närstående släkting för att i någon mån
fylla bristen under påsken. Men femman
skulle Herren och missionen ha!
För mig gälla dessa femmor som de stör-
sta och heligaste offer jag mottagit. Och
vad ha dessa offer att säga oss alla och
envar?
Sedan kommer frågan till oss mottagare
och förvaltare av dessa offer.
N. R.
Från läsekretsen.
En av våra prenumerantsamlare i Ame-
rika har åter sänt oss en hälsning. Hon
skriver:
För någon tid sedan skrev jag en kort
hälsning till T. Si., och nu kommer jag igen.
Särskilt vill jag hälsa dem, som stå vid
trossen, att de ej må tröttna och ej se
sig tillbaka. Vi ha ett skönt mål i sikte:
den sabbatsvila, som återstår för Guds folk.
Och de kära missionärerna ute i hedna-
världen! Det kanske ser mörkt ut mången
gång — ser ut som om det ej lönade sig
att hålla på, och både kropps- och själs-
krafterna svikta. Då är det stort att veta,
att vi ha den outtömligt rika källan att
gå till. Där blir kraften förnyad.
Håll ut, broder och syster, håll ut! Om
själafienden än bygger höga murar, så för-
mår han ändå inte bygga tak över oss.
När vi blicka uppåt, se vi Jesus. Han är
oss alltid när. Är inte det stort?
Till sist vill jag hälsa alla dem, som
jag gick in och ut med i Götabro år 1897.
Det är många år, som svunnit sedan dess.
Vi torde ha förändrats, men Herren är
densamme. Frid vare med eder alla hem-
ma och i hednaland!
Eder syster E. Carlson.
Benson, Minnesota, U. S. A.
"Änkans skärv."
Då jag i början av maj vid mitt besök
i Malmö träffade vår trogna evangelist An-
na Jeppson, berättade hon följande om en
fattig änkas offer.
Jag besökte för några dagar sedan vår
gamla syster J. Samtalet kom genast in på
vårt missionsarbete. Hon yttrade därvid
bland annat:
»Jag satt just i går och läste i Trons
Segrar vår styrelses meddelande, att in-
komsterna understigit utgifterna med över
51,000 kronor. Jag blev så beklämd och
ledsen, att jag grät. Och jag började iv-
rigt ropa till Herren om hjälp för vårt
kära förbund, att Han i sin stora nåd
måtte gripa ini och sända pengar. Då jag
sedan såg, att vi fingo vara- med, om vi
också blott sände fem kronor, och när jag
tänkte på att 10,000 femmor i det närmaste
skulle täcka bristen, sade jag till mig själv:
’Då vill jag i all min: ringhet och fattig-
dom även vara med’. Och så lade jag av
fem kronor av det jag skulle ha till mat
och sade: ’Detta skall Gud ha’. Men hur
skall jag få dem dit?»
Fastän jag kände det svårt att taga
emot pengarna, ville jag ej såra den kära
systern med att avböja, utan erbjöd mig
att sända dem med posten tillsammans med
det övriga jag möjligen kan få ihop.
»Jag var så glad,» fortsatte hon, »att
även jag, så eländig och ringa, kunde få
vara med, att jag innerligt tackade Gud
för denna stora nåd.» —
På min insamlingslista, som jag nyss
mottagit, satte jag denna femma främst.
Den var nämligen ett verkligt offer, ty den
utgjorde, vad denna syster skulle ha tili
sitt livsuppehälle.
På den stora dagen, då allt skall avslö-
jas, skola nog många änkor, som fram-
burit verkliga offer, stråla i glans där hem-
ma. Sådana äro stora inför Gud. — Her-
re, gör oss trogna i allt!
J. Sr-n.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
