Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 14. 15 Juli 1935 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’274
TRONS SEGRAR
ståndne samt fått mottaga löftets He-
lige Ande, sänd av Honom. Men
nu fick han såsom en gammal kristen
lära känna ännu en ny sida av Jesus:
Den förhärligade Kristus, och han
»blev såsom död», då han såg Kristi
härlighet. Hur månne det skulle gå
oss här i ladan, om Jesus Kristus,
den förhärligade, skulle uppenbara sig
i sin härlighetsgestalt? Hur som
helst: Vi önska, också vi, ett nytt
möte med vår Frälsare under denna
konferens.
Vill man söka sammanfatta resul-
tatet av detta möte mellan aposteln
och hans Mästare, skulle man kunna
säga, att Johannes fick en fyrfaldig
upplevelse.
Djup förkrQsselse.
Då aposteln fick se den förhärli-
gade Kristus, föll han såsom död till
Hans fötter. Detta antyder en myc-
ket djup förkrosselse hos aposteln.
Så innebär än idag ett nytt möte med
Gud en djup förkrosselse. Lagen kan
krossa, människoord kunna förkrossa,
men ett nytt möte med Jesus skänker
den djupaste förkrosseisen, om vi äro
villiga att betala priset. Månne vi
äro villiga att bliva såsom ler i Her-
rens hand —- vad äro vi annat än
ett ler, ett stoft? Men vi äro, Gud
vare lov, ett ler uttaget från värl-
den för att i Mästarens hand for-
mas till Jesu likhet.
En härlig välsigriElsé
Detta härliga möte med Jesus sluta-
de emellertid icke med denna djupa
förkrosselse. På förkrosseisen följde
en ny och härlig välsignelse. Kristus
lade sin hand på Johannes. Såvitt
jag kan finna, sade talaren, omtalas
det icke någonstans eljest i vårt nya
testamente, att Jesus lade händerna
på någon utom beträffande de barn,
vilka Han välsignade, och så den för-
krossade aposteln här. Vid sin him-
melsfärd hade Han lyft sina genom-
stungna händer över de sina, men
nu lade Han sin hand på aposteln
och styrkte honom, så att hans döds-
fruktan vek bort, och han fick er-
fara den förhärligades välsignelse på
ett nytt sätt.
Ett gammalt budskap förngat.
»Frukta icke, Johannes» — det bud-
skapet kände aposteln förut, men det
kom i denna situation till honom
med ny kraft och nytt liv. Det är just
något av detta budskap, som också
vi behöva i denna tid, då ondskans
makter vilja fördärva Guds lilla hop.
»Jag är den förste och den siste»,
hörde han vidare Kristus säga. »Den
förste» var med, då människan ska-
pades, Han vill ock vara både den
förste och den siste i våra liv, och
detta icke blott vid en konferens som
denna utan även i hemmet och var-
dagslivets mångahanda. Det gamla
evangeliet, »Jag var död» med till-
lägget »men se, jag lever», blev det
ljuvliga budskapet för den nödställde
aposteln. Och intet annat budskap
håller i liv och död än budskapet
om Kristus Jesus och Honom kors-
fäst. Låt oss då tala om Jesus och
ej om åskådningar. Han dog för att
vi skulle leva, och när Han dog, då
dogo vi med Honom, och Han ingick
ett nytt förbund med oss.
»Jag har nycklarna till döden och
dödsriket» — de hade nämligen tidi-
gare varit i den ondes våld, Hebr.
2:14—16. Det är detta gamla bud-
skap, vi önska Herren skall förnya
genom vår konferens för allas våra
hjärtan.
Ett ngit uppdrag.
Efter välsignelsen av ett nytt möte
med Jesus följde ett nytt uppdrag be-
träffande det gamla budskapet. Nu
skulle det skrivas upp vad som varit,
men det skulle också tilläggas, vad
Kristus icke vid missionsbefallningens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
