- Project Runeberg -  Trons Segrar : Uppbyggelse- och missionstidning / Fyrtiosjätte årgången. 1935 /
278

(1890-1993)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 14. 15 Juli 1935 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

’278

TRONS SEGRAR

under tider av prövningar, isynner-
het när Herren dröjer och ingenting
gör. Vi hava alla löften så klara,
men Herren griper ej in. Trötta
missionärer och slitna evangelister
kunna känna sig ensamma och över-
givna. Dock, Gud vare lov, de äro
icke övergivna av Gud. Vi kunna
följa Elia, åtminstone till ginsterbus-
ken, även om vi ej kunna följa ho-
nom i hans väldiga profetgärning.
Men styrkt av Herrens mat kan en
profet av samma natur som vi utföra
sitt uppdrag. Då måste det också
finnas utsikter för oss att komma dit,
stärkta av Herrens mat. Men Herren
måste ofta låta det gå dithän, att
det först blir slut på våra tillgångar.
Pastor Jansson berättade här bl. a.
en mycket gripande erfarenhet. Han
hade fått följa en yngre broder och
se hur han blev frälst, avskild som
evangelist och utförde sin gärning med
nit för Gud. Han hade ock fått upp-
leva den dagen, då han måste följa sin
broder till hospitalet, och ännu efter
16 år var han kvar där. När Gud
kan bota tandvärk, varför griper Han
icke in här? Det går icke ihop,
tycka vi. Skulle vi i sådana situa-
tioner hålla fast vid Herren, då skul-
le våra fingrar rakna ganska snart
och vi släppa taget. Men vi stilla
våra hjärtan därvid, att Han håller
oss fast. Ty dröjsmål är icke av-
slag från Gud. Medan vi vänta, för-
djupas vår hunger, och Herren ser
vad vi behöva.

Det är Herren, som giver oss mat.
Påskalammet skulle ätas helt, utan
att delas, och med bittra örter. Väl-
signelser är ej blott sådant, som sma-
kar väl för oss. Välsignelsen ligger
ofta gömd i de bittra erfarenheterna.
Guds barn längta efter att erfara
Herrens välsignelser, och vi veta, att
Han har sin lust i att välsigna och
mätta oss. Guds mat mättar, när
och stärker oss till gagn och välsig-
nelse i vår tjänst. Och Herrens An-

de vill i kommande dagar påminna
oss om, vad som sagts här, då vi i
framtiden komma i behov av Hans
välsignelse. Vi behöva bliva mätta-
de, och Herren själv vill det. Han
vill mätta oss vid dukade bord och
vid levande källor utefter vägen.

Den uppgift, vi fått, är ofta ej ly-
sande men därför lika viktig. Det är
måhända lättare att utnyttja spännin-
gen i massan än att i det undan-
gömda och vardagliga vara trogna kal-
lelsen. Man talade fordom om »hus-
tavlan», och den behövde i bästa me-
ning komma fram igen, ty det är
på »hemfältet» som själafienden vill
krångla till det för oss. Och lyckas
han där, då är allt förstört. Seger
i hemmet är seger i arbetsuppgiften.
Seger på arbetsplatsen är seger på
andra punkter. Det är svårt att vara
blott lärjungen inför mästaren på
verkstaden, när man såsom försam-
lingsmedlemmar har lika rösträtt i
församlingen. Men Herren vill giva
mättnad till alla de tjänster och för-
hållanden i vilka vi stå, där behoven
efter Hans mat yppa sig. Tagen där-
för väl upp dessa förmaningens ord
till tukt, till tröst och förmaning, på
det att vi må bliva skickliga till allt
gott verk. Herren känner själv den
rätta tiden, då vi behöva maten. Is-
rael kunde tvivla på Herrens trofast-
het, men Herren hade lovat, att för-
bundet mellan natt och dag skulle vara
ett bevis på Hans trofasthet. Tids-
signalen, vi höra dagligen, är ett så-
dant bevis på Herrens trofasthet, på
Hans intill idag orubbade förbund
mellan natt och dag.

Om Herren dröjer, låtom oss icke
såsom i den bibliska berättelsen bör-
ja slå varandra. Herren bönhör i
behaglig tid. Alla dessa tjuriga sin-
nen och de många beska invändnin-
garna hjälpa oss blott att hålla oss
i vaksamhet. Och när all viljekraft
och viljestyrka ta slut, då möter oss
Herren med ny kraft.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:23:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ts/1935/0338.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free