Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 15. 1 Augusti 1935 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’296 TRONS
"Jag vet på vem jag tror".
Dessa ord i 2 Tim. 1:12 utgöra
en gammal apostels personliga vitt-
nesbörd. Det är en person bakom
orden och icke blott tomma ord.
Aposteln hade hunnit mogen ålder,
när han skrev detta vittnesbörd, och
därför äro hans ord tungt vägande.
Förvisso hade väl aposteln frestats av
den tanken: »Har Gud ingen annan
uppgift för dig än att sitta i fängel-
se och skriva brev», och han var en-
sam och endast Lukas var kvar. Gam-
mal, ensam och i fängelse — men
han avlägger ett härligt vittnesbörd.
»Jag har bevarat tron.» Han såg
fram mot »den dagen», och så kunde
han hålla ut, och han jublade därvid.
»Den dagen» skall komma med rä-
kenskap för tjänarna. Det skall ej
då bli fråga om hur många pund vi
haft utan hur stor avkastningen bli-
vit.
I hela världen ber man om välsig-
nelse, men man får den icke. Var-
för? Det är icke så mycket fråga
om huru många gåvor, du fått av
Anden, som det är fråga om det upp-
drag, du fått, och vad du därmed ut-
rättat. Aposteln hade arbetat mer
än de flesta. Han hade först mot-
tagit välsignelsen från Herren, men
han hade omsatt välsignelsen i ar-
bete och detta hade skänkt honom
mera välsignelse. Paulus blygdes ic-
ke, ty han visste på vem han trodde,
och han visste, att Gud var mäktig
bevara åt honom, det som hade blivit
honom anförtrott. Här är ej fråga
om tro på läror utan om tro på Gud.
Aposteln hade även smakat välsig-
nelsen av en hel överlåtelse åt Gud.
Det torde brista i överlåtelsen hos
oss. När Gud gav oss gåvorna, gav
Han därjämte sina uppdrag. Månne
du fullbordar uppdraget. »Du dåre»
— din själviskhet fördärvar Guds
verk. I gamla förbundet var det frå-
ga om tiondegivande, men i nya för-
SEGRAR
bundet är det fråga om givande av
allt. Må vi icke sätta såsom mål
att komma nätt och jämt innanför här-
lighetens portar! Må vi sträva ef-
ter en rik ingång genom en rik tjänst
åt Gud här i tiden. Allt skall läggas
på Herrens altare.
Evangelist Oscar Grahn från
Arvidsjaur avlade därefter ett kort
vittnesbörd i anslutning till 1 Mos.
21:19. Det heter, att Herren hörde
gossens röst därute i Bersebas öken.
Det är gott, när nöden får driva till
rop till Gud. Och Guds under sked-
de, i det att Hagars ögon öppnades,
och hon fick se brunnen i öknen.
Det är detta, Herren behöver göra
med oss i dag. Han behöver
öppna våra ögon för tidens nöd. Vi
behöva få en ny blick på källan och
åter sjunga den gamla psalmen: »När
världens hopp förtvinat stod, likt blom-
man uti sanden ....» Herren önskar
att åter göra det gamla budskapet
nytt för oss. Likt kvinnan i be-
rättelsen, få vi dricka oss själva o-
törstiga, och såsom hon fyllde lägeln,
för att giva gossen, få också vi fylla
våra hjärtan med det gamla budska-
pets alltid nya innehåll för att styrkta
därav för egen del bära ut åt andra
törstande hjärtan.
Behoven äro särskilt stora i lapp-
marken, och lägeln behöver fyllas, för
att giva törstande människor av livets
vatten. »Den som dricker av detta
vatten», sade Jesus, »av hans inre skola
strömmar av levande vatten välla
fram.» Det heter icke: »Den som
har druckit», nej den som drick er....!
Den som alltjämt dricker, han skall
kunna giva andra av livets vatten.
Det försvinnande — det för-
blivande.
Pastor Harald Cedersjö talade
över 1 Kor. 13: 13. Aposteln :har
talat om det som skall försvinna. Här
skriver han om det som är förbiivan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
