Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 15. 1 Augusti 1935 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRONS SEGRAEL.
303
jer att komma och lyssna till evangelium
om frälsning uti Jesus Kristus. Femton
personer hörsammade inbjudningen, och det-
ta möte hölls på engelska. Lördagskvällen
var iör oss svenskar en högtidlig stund,
då hela söndagen däremot var anslagen
för de svartas räkning. Fredag kväll och
lördag hade vi också glädjen ha våra kam-
rater Monsons med. Ehuru det regnat kort
förut, hade de trotsat både leran och den
förrädiska Lumatifloden, med sin slippriga
småsten i botten, och kommo glada på
sin obligatoriska springare motorcykeln.
Vår önskan och bön är att ordet, som
såddes dessa dagar, skall bära rik frukt
för evigheten.
Så äro högtidsdagarna till ända, men
även över vardagslivets grå vilar högtids-
stämningen, då man har Jesus i hjärtat och
går på Hans befallning.
Shongwe i maj 1935.
J. o. Naemi Reinhold z.
P. S.
Till alla vänner, som på ett eller annat
sätt så troget stå med oss i kampen här
ute, vilja vi säga vårt innerliga tack. »Låt-
om oss icke förtröttas att göra det goda!»
Syster Lilly förenar sig med oss i hjärt-
liga hälsningar till eder alla. D. S.
Trari
Kin
En hälsning från missionär
Hilda Johanson.
Ur ett privatbrev från Hilda
hanson må följande anföras, enär
det har ett mera allmänt intresse.
I slutet av april var det ett år sedan
vi kommo åter till vårt av »de röda» brän-
da och skövlade hem. Vi fingo ett hörn
av missionsstationen reparerad, så att vi
kunde bo där. Människorna voro skygga
och stodo liksom på avstånd. Denna fol-
kets förändrade ställning smärtade oss mer
än alla förluster vi gjort. Efter något mer
än fyra månaders vistelse i Sintientsi måste
vi åter fly. Vana som vi voro vid ryk-
tena om att »de röda» voro nära, bråd-
skade vi ej med att fly. Våra trogna ki-
neser bådo oss bevekande att resa, medan
vägen ännu var öppen. Mot söder var vä-
gen redan stängd, varför vi måste resa
mot norr. Sedan befanns det vara i sista
stund vi rest, ty vi hade ej hunnit mer än
tre och en halv mil från staden och kom-
mit över floden, förrän de röda trupperna
anlände. Ett trettiotal av dem, däribland
beväpnade kvinnor, kom till stationen, där
vår gamla trogna fru Chovv var. Utan att
säga något sökte de överallt efter oss,
men de gjorde ej fru Chow något ont,
för vilket vi äro mycket tacksamma. Hon
vågade dock ej stanna utan flydde i sina
släktingars sällskap till bergen för att där
gömma sig. De blevo dock funna och be-
rövade allt vad de ägde. Fru Chow med
flera andra troende kommo sedan över
floden blottställda på allt. Vi sökte att liv-
nära och uppehålla dem. Sedan de röda
trupperna kommit över floden och även
där foro vilt fram i städer och byar, ha
vi ej kunnat få några underrättelser från
dem.
Jag går nu tillbaka till vår flykt. Det
var under regntiden, och vägarna, eller rät-
tare gångstigarna, voro dåliga. Vi hade
inga dugliga bärare utan svaga opiirökare.
Väl komna över floden bodde vi en vecka
på en plats, där vi ha en utstation; en tro-
ende familj härbärgerade oss.
Vi voro fyra i sällskap, två systrar, som
voro på väg till Kwangyuen —• dit de ej
hunmo fram utan måste fly — min kam-
rat och jag. Som1 den ena av systrarna har
häst, tog hon ett par bärare, som bar säng-
kläder och dyl. och reste i förväg till sta-
den Kien-Chow. Vi följde efter, ty vi voro
icke säkra att icke de röda förföljde oss.
Min kamrat lider av reumatism, särskilt i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
