Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 16. 15 Augusti 1935 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRONS SEGRAEL.
319
de verkliga missionärerna att använda
sig utav. Först Kristus i oss ger
den rätta förutsättningen för arbetet.
Syster Ahltnan önskade framför allt
få vara människa, ty allt annat går i
kras inför svårigheterna och i Kinas
grå och jämmerligt tråkiga vardag.
Men verkligheten finnes i Kristus,
och då går det även där ute. Vi äro
icke missionärer i Kina, därför att vi
där ha vårt levebröd. Ej heller är mis-
sionärens arbete ett s. k. »A. K.-arbe-
te.» Nej, vi säga som gamle Per Lars-
son, när de unga missionärskandida-
terna ibland voro färdiga att giva upp
inför de tröttande språklektionerna:
»Vad gör man ej för Jesus!» och vi
blevo snopna inför svaret och fortsatte.
Bedjen, att Jesus må bliva mera verk-
lig för mig! »Om man tar Jesus
ifrån det största helgon, så blir det
blott en syndare kvar.»
Syster Ahlman önskade också vara
ihågkommen av den nya upplagan av
evangelister, som kommit till under
de senare åren. »Det är roligt att vara
människa i Sverige, och det är gott att
få gå till Kina för Jesu skull.»
Fru A1 m, Sydafrika, lämnade Ps.
71 såsom avskedsord. »Ty du är mitt
hopp.» När Gud gör ett ord levan-
de, blir det gott för hjärtat. Han
har kallat oss ut och hem och ut
och hem, och nu har Han kallat oss
ut igen. Vi känna ju, att vi icke orka
lika mycket som förr, och kanske nå-
gon yngre kraft kunde utföra arbetet
bättre. Men vi gå, då Herren nu åter
öppnat vägen för oss. Vi se icke
vägen klart något långt stycke, men
vi gå på Hans ord, vi löpa för att
vinna segerlönen. Min önskan är att
få vara i Guds vilja och vara mera
död från mig själv till Herrens tjänst
i Afrika. Och vi gå i förtröstan på
Herren, som lovat, att ingen frestelse
skall komma, som går över vår för-
måga. Bedjen ock för oss, att vi må få
vinna själar för Kristus i Afrika! Med
avseende på den ekonomiska svårig-
heten synes detta vara ett sataiis knep
för att söka hindra verket, ty han
vet, att han har icke lång tid kvar.
Men vi förtrösta på Herren.
Fru Bernard Johanson från
Sydafrika ville också före avresan tac-
ka för tiden i Sverige och säga adjö.
Det har varit gott att höra så myc-
ket om Jesus. Hon önskade nu, att
Jesus skulle bliva mera levande och
verklig lör hennes eget hjärta. Vi
människor tala om, att vi äro lika
våra föräldrar, men vi Guds barn äga
ett härligt och stort löfte, som säger
oss, att vi skola bliva lika Jesus. Det
säges att människor, som leva länge
samman, mer och mer komma att likna
varandra. Det vore gott, om vi så
kunde leva samman med Jesus, att
vi mer och mer bleve lika Honom,
vår himmelske »Storebror». Vi öns-
ka nu gå tillbaka till afrikanerna, bä-
rande Andens frukter till gagn för
hedningarna, för vilka Kristus nött,
och vi gå, därför att Han älskar
dem. Må Kristi kärlek sammansmäl-
ta alla Guds barn och frälsa oss från
partisinne!
Fru Emanuelson, som, enligt
vad tidigare meddelats här i T. S.,
genom sina barns förmedling blivit
i tillfälle åter få komma till Sverige,
var glad att åter vara vid Torp och
bliva mottagen i riktig afrikansk vär-
me. När kallelsen för 24 år sedan
kom och sedan möjligheten att få resa
ut till Afrika kom, hade Aug. Karls-
son sagt: »Ni ska få ert bröd, men
ej mer.» Bröd har icke fattats oss,
men många andra svårigheter ha mött.
Men oss tillkommer det att vara Her-
rens vilja undergivna såsom de som
blivit födda av Guds kärlek. Han har
älskat oss, och svårigheterna äro till
för att av oss övervinnas genom Kris-
ti kärlek.
Fru Emanuelson påstod bestämt,
att det var sista gången, hon såg
Torp och missionsvännerna, och hon
var glad att åter få gå ut till dem,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
