Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 17. 1 September 1935 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’334
TRONS SEGRAR
all din själ, så att du håller Her-
rens bud och stadgar ...» Just detta
framhåller Luther med all rätt i sin
lilla katekes. På frågan: »Vad är
det?» efter första budet svarar han:
»Vi skola frukta och älska Gud över
allting och sätta all tro och lit till
Honom.» Och sedan begynner för-
klaringen till det ena budet efter det
andra med dessa ord: »Vi skola frukta
och älska Gud, så att...» Det är
rätt. Även med oss människor är
det ju så, att om någon i något
avseende skall hjälpa oss, men icke
gör det av villigt hjärta, så är det
oss ofta en sådan plåga, att vi hellre
göra det själva, även om vi äro trötta
och utslitna. Och utan sann guds-
fruktan och uppriktig kärlek till Her-
ren kan det icke bliva någon Gud
behaglig gudstjänst.
Till belysning härav läs liknelsen
i Luk. 18:9—14! Jesus framställde
den för somliga, som förtröstade på
sig själva och menade sig vara rätt-
färdiga, under det att de föraktade
andra. Den handlar om en farisé
och en publikan, vilka gingo upp i
helgedomen för att bedja. Fariséen
tackade Gud, för att han icke var
såsom andra människor, rövare, o-
rättrådiga, äktenskapsbrytare o. s. v.
Å andra sidan framhöll han, vad han
gjorde: »Jag fastar två gånger i vec-
kan; jag giver tionde av allt vad jag
förvärvar.» Det förhåller sig på lik-
nande sätt med många människors
»kristendom». Hela deras fromhet be-
står däri, att de icke äro som »andra
människor» — inte supa de, inte röka
de, inte svärja de, inte gå de på bio-
grafen och inte på teatern, inte ha
de klippt håret o. s. v. Å andra sidan
äro de mycket noga med uppfyllandet
av vissa religiösa plikter: de gå i
kyrka eller missionshus, läsa sin bi-
bel eller betraktelsebok, förrätta sina
böner, giva till missionen m. m. Allt
detta är nu gott och väl. Det är också
tacknämligt att icke vara något av allt
detta, som fariséen räknar upp, och
att fasta och att giva tionde. Men
det är mycket illa, om man föraktar
»de andra», och det kan hända, att
ens egen rättfärdighet endast är in-
billad. Man menar sig vara rätt-
färdig, men är det i själva verket
icke. Det är nämligen icke endast
fråga om vad man gör och inte gör.
Det är motivet, som giver handlingen
dess värde. Vi må pröva oss själva
och undersöka, varför vi göra det
ena och låta bli det andra! Vilket
är för oss det avgörande — hänsynen
till Herren eller hänsynen till oss själ-
va? Det förra är kärlek, det senare
är själviskhet. Är Kristi kärlek driv-
kraften i vårt liv?
När jag predikar, så är det inte
endast fråga om huruvida jag talar
i enlighet med Guds ord. Det också
— men dessutom: gör jag det av kär-
lek till Gud och människor eller av
hänsyn till mig själv? Eller — så-
som någon en gång uttryckte det:
»Predikar jag för att leva, eller lever
jag för att predika?» — Och när
sångarna sjunga, så begär Herren in-
te först och främst ren ton och ett
vackert utförande. Han ser till hjär-
tat och söker där hängivenhet och
kärlek. Han söker sångare, som sjun-
ga till Hans ära. — Och när du nyss
lade din gåva i kollekten — var det
hänsyn till Gud eller till människor,
som drev dig? Det kan vara svårt
nog att låta kollektboxen gå sig för-
bi, när människor se det. Man får
väl lägga i något för skams skull!
Men tror du Gud kan finna behag i
en sådan gåva?
Det kända trettonde kapitlet i för-
sta korintierbrevet talar om samma
sak. Det visar oss, att om vi icke
vandra på kärlekens väg (1 Kor. 12:
31), så äro vi intet, även om vi tala
människors och änglars tungomål, ha
profetians gåva, veta alla hemlighe-
ter och äga all kunskap. Nej, inte
ens om vi ha all tro, så att vi kunna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
