Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:o 17. 1 September 1935
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRONS SEGRAEL.
335
förflytta bei^g. Och giva vi än bort
allt vad vi äga till bröd åt de fattiga
och offra vår kropp till att brännas
upp, men icke hava kärlek, så gag-
nar det oss intet. Härav kunna vi
väl lära, att inga yttre handlingar —
icke ens dop och nattvard — kunna
behaga Gud, om icke bevekelsegrun-
den är kärlek. Det gäller icke alle-
nast att göra Guds vilja, utan att gö-
ra den av hjärtat (Ef. 6:6).
Man kan t. o. m. lämna fosterland
och hem och anförvanter och vän-
ner och gå ut med evangelium till
fjärran hednaländer, men om man där-
vid icke försakar sig själv, så kari
Herren icke finna behag däri. — Den
ringaste vardagliga gärning återigen
är en sann gudstjänst, om man gör
den för Herren.
»Frommare, o präst, du aldrig vast
än pigan, som sopar med skyffel och
kväst
och gör det i trone på Herren.»
Emellertid må ingen förstå detta, att
göra allt av kärlek till Gud, så som
skulle det betyda, att man gör det
man vet vara Guds vilja endast då
man har lust till det! Nej, det in-
nebär, att man gör Guds vilja, även
om man känner sig mycket olustig,
kall och trög. Detta är självförnekel-
se. Och kärlek innebär alltid själv-
förnekelse.
*
Hur kommer då kärleken in i en.
människas liv? — Johannes svarar:
»Vi älska, därför att Han först har
älskat oss.» Därav att Kristus gav sitt
liv för oss ha vi lärt känna kärleken.
När innebörden av Kristi död på ett
personligt sätt når ett människohjärta,
och sanningen blir levande, tändes
först kärlekens heliga låga, och den
blir till en saligt tvingande makt. När
sedan trolovning ingåtts och förbund
slutits mellan människan och Kristus,
utgjutes Guds kärlek i hennes hjärta
genom den Helige Ande. Gud är
kärleken. I nya födelsen blir männi-
skan delaktig av Guds natur. Från
den stunden har hon två naturer. Den
gamla är själviskhet och den nya är
kärlek. Sedan gäller det att vandra
efter kärleken och att aldrig samtycka
till själviskheten. Du Guds barn —
hängiv dig åt att älska med Jesu
Kristi kärlek, och den skall få alltmera
makt över dig!
Gör till din dagliga bön: »Herre,
min Gud, upplys min själ, att jag må
känna och älska dig av hela mitt
hjärta!» AMEN.
MÖRKA TAVLOR!
Mörka tavlor! Ingen ljusglimt av
den Älskades närvaro! »Varför
målar du allt i svart?» — »Jo, där-
för att jag med bästa vilja icke kan
se Herren uti mycket av våra da-
gars andlighet.» — »Ja, du har icke
sett en skymt av full frälsning. Kom
och se, kom, känn och förnim den
härliga frälsningens kraft! Om nå-
gonsin måste himmelen där på ett för-
nimbart sätt omgiva din varelse.»
Tyvärr icke alltid. I några enskil-
da fall är denna »härliga frälsning»
lika tom som en död altartjänst. Man
måste känna, att det bara är ett
skryt. Den storslagna bekännelsen
flög som agnar för hjärtats pösande
självförgudning. Och när det ande-
lösa ordflödet gör sitt sista tonfall,
känns det, att där finnes ingen man
bakom ordet. Eller skola vi om och
om igen kunna sjunga och tala om
»en så härlig frälsning» med torra
ögon? Kan en levande bekännel-
se vara stelfrusen, innan den hun-
nit över heliga läppar! Varför må-
ste vi hava storordiga bekännare i-
bland oss, som aldrig kunna låta oss
känna, att de talat sant?
E. G—n.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 04:23:32 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ts/1935/0407.html
