Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 18. 15 September 1935 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRONS SEGRAEL.
355
BÖNENS MAKT.
»Om I förbliven i mig och mina
ord förbliva i eder, så mån I bedja
om vadhelst 1 viljen, och det skall
vederfaras eder.» Joh. 15:7.
Jesus synes i sitt avskedstal till
sina lärjungar särskilt ha velat betona
vikten av att förbliva i Honom, ty
i Johannes’ 15:de kap. förekommer
ordet »förbliver» och »förbliven» icke
mindre än elva gånger i de tio för-
sta verserna, där följderna av att för-
bliva och icke förbliva i Honom tyd-
ligt angivas.
I den 7:de versen äro två särskilda
villkor uppställda för att löftet om
bönhörelse skall uppfyllas. Det he-
ter: »Om 1 förbliven i mig och mina
ord förbliva i eder» — detta är vill-
koren -— »så mån I bedja om vadhelst
I viljen, och det skall vederfaras
eder» — detta är löftet. Inga svåra
villkor men ett mycket härligt löfte!
Herren vill, att vi skola förbliva i
Honom, bedja Honom om mycket och
tro Honom om mycket, så att Han
får giva oss mycket. Herren ser i
kärlek till varje uppriktigt bedjande
själ.
Hade icke Herren haft makt att
strida emot Amalek (2 Moseb. 17:8
—14) och förgöra honom och giva
Israel seger i Refidims öken, utan att
Mose hade behövt stå med uppräckta
händer hela dagen? Jo, förvisso. Men
det var till ett vittnesbörd för efter-
världen, ty Herren säger till Mose:
•»Teckna upp detta till en åminnelse
i en bok». Herren kan fördröja bö-
nesvaren, och Han kan giva dem ge-
nast, beroende på vad Han ser va^a
oss bäst och nyttigast, men alltid be-
handlar Herren våra böner så, att det
bäst befordrar vårt eviga väl. Har
du någon gång varit i Judas’ hus
och där utkämpat Pauli ödmjuka bö-
nekamp, då kan du också säkert gi-
va det erkännandet, att. Herren icke
uraktlåtit att sända en Ananias att
fråga efter dig. Apg. Q: 10, 11.
Daniel gick sörjande i tre veckors
tid, då ingen smaklig mat passade
honom, men efter de tre veckorna var
den gudhängivne profeten mogen för
den stora uppenbarelsen. Då fick
han se mannen med linnekläderna stå
vid Hiddekels vatten och säga: »Fruk-
ta icke, ty redan från första dagen,
då du vände ditt hjärta till att söka
förstånd och till att ödmjuka dig in-
för din Gud, hava dina ord varit
hörda, och jag har nu kommit för
dina ords skull.» Dan. 10:1—-12.
Herren, som är all nåds givare, vill
giva alla i Honom förblivande barn
vad de begära; därför är bönens makt
så stor, ty Han har all makt i sina
händer både i himmelen och på jor-
den. Ja, de stunder vi tillbringa i
bön för oss själva och andras eviga
väl, äro av större värde än alla jordens
skatter.
Natten i lejongropen var för Da-
niel icke särskilt angenäm, men de
tre gångerna om dagen, som han böj-
de knä i den övre salen, vars föns-
ter voro öppna åt Jerusalem, dessa
beredde honom tillträde till Guds
tron i himmelen; och en represen-
tant för den himmelska härskaran,
Guds egen ängel, sändes till honom
för att tillstoppa lejonens gap. Det
var detta stora Guds under, som led-
de till att en fridshälsning fick utgå
över hela den då kända jorden, och
att människorna inom den store ko-
nungen Darejaves rike befalldes att
frukta och bäva för »Daniels Gud.»
(Dan. 6 kap.)
Har du, kära själ, ditt fönster öp-
pet mot det himmelska Jerusalem, och
stiger dina böners rökverk upp ge-
nom det öppna fönstret? Frukta då
ej för ovänners larm, ty om oryggliga
beslut vore fattade emot din gudsdyr-
kan, och hövdingar, furstar och ett-
hundratjugu satraper lågo på vakt
emot dig, skulle dock intet kunna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
