- Project Runeberg -  Trons Segrar : Uppbyggelse- och missionstidning / Fyrtiosjätte årgången. 1935 /
367

(1890-1993)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 18. 15 September 1935 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TRONS

Missions- oeli uppby^öelse-
möten.

Högsommaren och hösten är missions- och
uppbyggeisemötenas tid. Då samlas Guds
folk gärna ti-11 någon särskild plats för att
gemensamt uppbyggas till sin invärtes män-
niska, liva modet, stärka hoppet och fram-
bära sina offer på missionens altare.

Söndagen den 25 augusti hade alltså mis-
sionsvännerna i

Granbolet, Västergötland,

anordnat ett sådant möte. Det vilar nu-
mera tradition över dessa augustimöten i
Granbolet, ty under en följd av år ha
•de hållits regelbundet.

På lördagskvällen den 24 samlades en
liten skara i det rymliga missionshuset till
bön och för att lyssna till ordet det kära.
Redan under detta möte förnams en ljuv-
lig atmosfär, ty Herrens Ande var där
och öppnade ordet, sa att våra hjärtan
kunde fyllas därur med det goda i Guds
hus, med det heliga i Hans tempel.

Söndagsmorgonen uppgick strålande skön.
Klockan 11 samlades vi på nytt för att lova
och prisa Herrens heliga namn och höra
vad Han nu hade att säga oss i sitt ord.
Deltagarna i mötet voro ej på f. m. syn-
nerligen många; utom ortsbefolkningen ha-
de endast några få främlingar mött upp.
Dock förnams Guds närvaro i mötet. På
eftermiddagen däremot samlades en stor
skara människor från både när och fjär-
ran.

Nådens sol iyste värmande och livgivan-
de, emellan det att andliga regnskurar föllo
uppfriskande och vederkvickande. Det blev
både gråt och löje inför Herrens ansikte.
Ja, vi kände, att vi kommit inför Honom,
som rannsakar hjärtan och njurar och är
en domare över hjärtats uppsåt och tan-
kar genom sitt ord, men som också läker
och hugsvalar, var så behöves. »Ännu Han
lever, den gamle av dagar!» Ärat vare
Hans heliga namn!

För kroppens välbefinnande var det väl
ordnat av de kära vännerna på platsen.

SEGRAEL. 367

De vittnen, som deltogo i mötena, voro:
missionärsparet Wallin, vilka nu på samma
gång sade farväl till missionsvännerna, då
de snart skola återvända till sitt arbetsfält
i norra Kina, samt Betty Karlsson från
Hjo och undertecknad. För mötets ledning
stod evangl. Anton Johansson. Församlin-
gens unga sångarskara sörjde för sången
och musiken.

En Viss saknad gjorde sig gällande i
mötet, i det att flera av de äldres, där-
ibland den alltid solige åldersmannen Bo-
lins, platser stodo tomma. Dessa hade fått
hembud och intaga nu sin plats bland de
förlossades skara i Paradiset. Skola vi, som
ännu äro kvar, saknas, när vår plats står
tom?

Rikliga mlssionsoffer upptogos under mö-
tenas gång, vilka tillföllo H. F:s yttre
mission.

Söndagen den 1 september fingo vi sam-
las i

Gra vätors, Västergötland,
till ett liknande missionsmöte. Vännerna där-
städes hade arrangerat detta möte under
en. viss misstämning, oro och missräkning,
i ty att större möten hade anordnats att
hållas på samma dag både norr ut och
söder ut, pä rätt så nära håll. Ja, det såg
i sanning icke mycket lovande ut.

Men Gud, som är rik på barmhärtighet,
gjorde så, att vännernas missmod vändes
i tack och lov till Herren, vår Gud. Re-
dan på f. m.-mötet visade sig Jesus i sin
härlighet ibland oss pä ett så påtagligt
sätt, att ingen kunde tvivla därpå. »Där
Jesus är, jag himmel har.» Otron fick lov
att stryka på foten för hopp och förtröstan.
Nu hade vi fått ett handslag från vår högt-
lovade Herre och Frälsare. Han hade bör-
jat att ösa över oss sina rika flöden.
Nu väntade vi mera från Gud, och hop-
pet därom kom icke på skam.

Till eftermiddagens möte samlades så
mycket folk som huset kunde rymma. Bå-
de stora och lilla salen, gångarna och för-
stugan blevo fullsatta, ja, ut på gården
stodo människor, som kommit för att lyss-
na. Man sörjde icke över att otron så

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:23:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ts/1935/0443.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free