- Project Runeberg -  Trons Segrar : Uppbyggelse- och missionstidning / Fyrtiosjätte årgången. 1935 /
382

(1890-1993)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 19. 1 Oktober 1935 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

’382 TRONS

lertid nya vänner och T. S. nya läsare.
Det må inses, att det ej var så lätt för
dessa vänner att komma ut något för att
hämta andlig vederkvickelse, men nog an-
vändes tillfällena, även om vilan blev knap-
pare. Några gånger besökte vår broder
även Torpkonferensen. Då han omsider,
efter mer ära 50-årigt troget arbete vid
gården — han och en hans syster samt
flera av arbetskamraterna blevo medalje-
rade för många är sedan — för ålders skull
slutade med arbetet, erhöll han en del
förmåner till sin död. Såsom för många,
blev också för honom det sista vägstycket
något besvärligt, ensam som han var. —
De båda systrarna, som1 delat hemmet med
honom, hade nämligen tidigare avlidit. —
Därjämte ville alltid ett visst tungsinne
följa honom; men han hade ju läst, att
ljuset och trösten var att finna endast
hos Gud. Det syntes, att en påminnelse
därom gjorde honom gott.

Då han nio dagar före hembudet blev
liggande sjuk, uttryckte han till sin vår-
darinna sin önskan att få sluta sin dag,
vilket han. vidhöll till det sista. Så var
också Guds behag-. Eftersom alla hans an-
höriga voro avlägset boende, ombesörjdes
begravningen av husbonden, godsägare G.
Neigli-ck, och blev högtidlig. Efter akten,
som förrättades i kyrkan, nedlades vid gra-
ven en krans av en släkting, som tolkade
sina känslor med sjungandet av en sång.
Därefter nedlade husbonden en krans, var-
vid han bland annat uttryckte sin stora
erkänsla och sitt varma tack för så lång
och trogen tjänst. Även f. d. arbetskam-
rater nedlade krans och blommor. Där-
jämte nedlades en krans från Härsnäs mis-
sionsförsamling med hjärtligt tack för del-
tagande i dess intressen och arbete. I sam-
band därmed nämndes något om den hem-
gångnes personliga kristliga liv och om
hans mångåriga och trogna deltagande i
missionen, icke minst den yttre.

Hav tack, broder! Vi vänta med dig
vår Herres Jesu Kristi barmhärtighet till
EVIGT LIV. Jud. 21 b.

SEGRAR

EN BLOMMA PÅ TEL
SVENSSONS GRAV.

När de sista flyttfåglarna ordnat sitt tåg
och sommarens sista blomma lagt sig till
ro på mossans bädd, nådde Dig hembudet:
»Stig högre upp!»

Och så brådskande var budet, att Du
ej fick tid att återvända till hemmet och
de kära. De fingo i stället skynda tili Dig
och med svidande hjärtan se Din kamp
mot den sista stormvind, som så ansatte
Din bräckliga hydda. Snart var den över-
vunnen, och Din frigjorda ande svinga-
de sig med fröjd allt högre och högre
över stormens brus, till dess Du sänkte
dina vingar till ro på Edens sköna strand.

Lycklig Du, som redan övervunnit! Men
här nere står en syskonskara, gråtande,
frågande, på tidens strand: »Varför togs
Du så snart ifrån makä, barn och ditt
arbete i vingården?»

Gud, vår trofaste, kärleksrike Fader, gi-
ver oss ej svar på våra oroliga frågor nu.
Men härefter—! Till dess må vi tiga stilla.

Men ej med klagan skola vi minnas Dig.
En ljus strimma utmärker den väg, som
Du här vandrat fram. Och där ville jag
nu plocka en blomma.

Huru väl jag minnes första gången, jag
hade den stora glädjen och förmånen att
få möta Dig! Ung, glad trädde Du in på
vårt sjukhem med din gitarr i handen; och
ännu ha icke de första sångernas toner
förklingat: »O sköna, sälla dag, när mor-
gonsolen glimmar Ut över Kanaans blom-
sterfält, som friska stå —» samt sången:
»Säg allting för Jesus—».

Broder Svenssons sång, gången ur ett
för nödens och lidandets barn varmt hjärta,
förfelade aldrig sitt mål. Smärtan och sor-
gen jagades på flykten vid en av honom
gärna sjungen sång:
»Du käre pilgrim i främlingslandet,
Håll ut, din -resa blir ej så lång.
Snart är du lossad från sista bandet,
som än. dig binder vid jordens tvång.»

Om vår broder och vän nu kunde nå
oss med en hälsning, så tror jag, att han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:23:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ts/1935/0462.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free