Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 20. 15 Oktober 1935 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRONS SEGRAEL.
395
av sig sömn och dåsighet. Han ville
.ej fröjda henne med sin närvaro, förr-
än hon lärt sig detta. Vår erfaren-
. het är alldeles densamma. Vi höra
Hans röst men känna ej Hans när-
varo. Vi tänka på Honom, och tän-
kandet väcker ofta en brinnande läng-
tan att finna Honom.
Vi ha ingen ro, förrän vi funnit
Honom, som vår själ har kär. Vi
gå omkring i staden, sökande under
vår vandring gata upp och gata ned,
men vi finna Honom icke. Vad skola
vi göra? Skola vi gå hem igen och
lägga oss att sova? Ibland tillåter
Gud oss att företaga en tröttsam
vandring utan att finna Honom. »Jag
sökte honom, men jag fann honom
icke.»
En Ängel brottades med Jakob in-
till morgonen. Han tillåter oss ibland
att söka Honom, på det Han må bli
så mycket dyrbarare för oss, då vi
finna Honom. En verklig sökare har
.ingen ro, förrän han funnit Honom,
som hans själ älskar. Låt oss tacka
Gud för den erfarenheten, att vi ej
kunna vara Honom förutan. Låt oss
tacka Gud för alla de mörka och en-
samma stunder, då vi lärt, huru dyr-
bar och efterlängtad Han är. Vi för-
.stå här, att det är nödvändigt att söka,
tills man finner — syndaren sin Fräl-
sare och den troende sin välsignade
Herre.
3. Sökare hos väktare i sta-
den.
I tredje kapitlet läsa vi: »Väktarna
mötte mig, där de gingo omkring i
staden, och jag frågade dem: »Ha-
ven I sett honom, som min själ har
kär?» I femte kapitlet läsa vi: »Väk-
tarna mötte mig, och de slogo mig».
Väktarna få ibland vara Guds red-
skap. Själen här är fullkomligt vaken
och besluten att finna Honom.
Gud handlar på sitt eget visa sätt
med oss. Han har omtanke om oss,
även om det går oss emot. Han slår
oss stundom ganska hårt. Han tar
• ifrån oss ibland, det som är oss kärt.
1 femte kapitlet, den femte versen,
se vi, varför hon ej fann honom förr.
Hon tänkte mera på sin hand, som
droppade av myrra, mera på’ sitt yttre
framträdande vid mötet än på sin
brudgum och hans fuflkomlighet. Gud
hatar allt hyckleri. Vi må aldrig låta
vårt framträdande, vare sig pä ena
eller andra sättet, stå i vägen för
Kristus. Om så är, tillåter Han
i sin omtanke om oss, att vi bli slag-
na.
Fjärde versen börjar så skönt: »Så
fann jag honom som min själ har kär.»
Han prövar oss ej längre, än vad som
är alldeles nödvändigt. Om Gud för
oss ned, så gör Han det endast för
en kort tid; sedan lyfter Han upp oss
igen. Vi erinra oss den kananeiska
kvinnan. Det såg först ut, som om
Jesus icke alls ville ha något med
henne att göra. Han sade till hen-
ne: »Jag är icke utsänd utan till de
förlorade fåren av Israels hus» (Matt.
15:24). Men hennes tro bestod pro-
vet, och Frälsaren uttalade ord till
henne, som Han knappast uttalat till
någon annan. Ju djupare vi bliva
förda, ju mera andlig välsignelse vän-
tar oss. Vi finna också i fjärde ver-
sen, huru bruden till sist fann, vad
hon sökte. Hon säger: »Jag fann
honom.» I den följande versen se vi
ömheten i Guds kärlek. Kärlek är
en ljuvlig känsla. Ju närmare ljuset
vi äro, desto mera känna vi dess vär-
mande strålar. Ju mera vi älska Gud,
ju mera känna vi Hans ömma kärlek.
O, låt oss icke såra Guds kärlek.
»Jag besvär eder, 1 Jerusalems dött-
rar, vid gaseller och hindar på mar-
ken ...» Gaseller och hindar äro vak-
samma djur, ytterst känsliga i fråga
om att höra och lukta. De känna snart,
om det är någon fara å färde. De
små rävarna utgöra en fara för vin-
gården. De små tingen avbryta vår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
