Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 20. 15 Oktober 1935 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’398
TRONS SEGRAR
så väl behövde dem kvar? Därför att Gud
har berett något bättre åt dem (Fil.
1:23, Ebr. 11:40). De ha således gått från
det sämre till det bättre; och vem vill
missunna dem det? Men bryr då Gud
sig inte om oss, som äro kvar? »Han är
faderlösas fader och änkors försvarare.»
Således har Gud synnerligt intresse för des-
sa som^ blivit lämnade ensamma på ti-
dens strand. Varför har Gud råd att ta
sina tjänare avsides genom sjukdom? För
att Han skall få tillfälle att visa sin kär-
lek mot oss, ty »den Herren älskar, den
agar Han». Med tårade ögon stå vi där
frågande: Varför har den helande kraften
inte kommit för den sjuka missionären, som
hade trott det vara Guds vilja att i höst
få göra sällskap med de övriga kinafararne
till vår längtans land eller kanske rättare
till vår längtans folk? — ty landet längta
vi just inte efter. Vi fingo uppskov med
vårt svar till båtbolaget ända till den 1 sept.,
i hopp att vi till den tiden skulle få se
någon påtaglig förändring till det bättre
med sjukdomen. Vår Faders svar har kom-
mit men inte i den form vi väntat. Han
har som> svar på bön styrkt oss gång
efter annan att kunna uthärda i prövnin-
gen men har inte tagit bort sjukdomen.
Vi tänka oss, att det ena vore lika lätt
för Gud som’ det andra. Vi tro oss ha
gjort, vad vi kunna göra, nämligen för-
klara oss villiga både till det ena och det
andra — gå eller stå stilla, tills Herrens
tid kommer. »Vad jag gör, vet du icke
nu, men härefter skall du få veta det.»
Carl Ohlson.
Bed för missionärernas och
missionärskandidaternas föräl-
drar och närmaste anhöriga.
Tankar under sömnlösa
nätter.
Under nattens långa timmar
När ej tanken vila får,
Sömnen viker från mitt läger,
Upp till Gud en suck då går:
Hjälp mig, Gud, att tåligt bära
Korset, som’ Du lagt på mig!
Och — i stället för att klaga —
Giv mig nåd att tacka Dig!
Må jag prisa Dig, o Fader,
Du som ovan molnen bor,
För Din nåd, den underbara,
Och Din kärlek, rik och stor!
Tack, att Du mig velat pröva
I Din skola, varest jag
Måste lida för att bliva
Dig till ära och behag!
Drag mig närmare Ditt hjärta,
Herre Jesus, dag för dag!
Uppehåll mig med din kärlek,
Ty jag är så arm och svag.
När mig vägen tröttsam bliver
Och jag ensam känner mig,
Kom, o Jesus, var mig nära,
Drag mig närmre intill Dig.
När till sist jag hem’ skall fara
Ifrån denna jämrens dal,
Låt mig då, o käre Jesus,
Finna ro i himlens sal.
Där jag glömmer all den smärta,
Som här nere tryckt min själ;
Där jag salig frid får njuta,
Där för evigt allt blir väl.
Tänk, få möta alla kära,
Som ha hunnit fridens hem!
Störst av allt: få skåda Jesus
I ett nytt Jerusalem.
Fröjda dig, min själ, i hoppet,
Bida än en liten tid!
Snart du slutat vandringsloppet
Och får njuta evig frid.
Anna Värme.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
