Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:o 21. 1 November 1935
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
418 .
TRONS SEGRAR
"Jag bryr mig inte
0121 sju."
För flera år sedan hade jag hos
mig en liten brorsdotter, som var
mycket klok och vaken för sin ålder.
Vi hade rätt ofta ärenden upp- i en
offentlig byggnad, som hade låga
trappor. Jag bad henne räkna trapp-
stegen, vilket gick bra; men alltid
hoppade hon över sju. Varje gång
rättade jag henne, och till slut tyck-
te hon nog det var försmädligt, att
hon inte kunde räkna rätt.
Fullt medveten om sin värdighet,
svarade hon en dag: »Ser faster, jag
bryr mig inte om sju».
Jag skulle väl för all del inte tro,
att hon räknade fel, utan siffran 7 helt
enkelt uteslöt hon. Den intressera-
de henne inte ett grand, och trappste-
stegen gick ju lika bra att räkna med
de andra siffrorna.
Den där lilla händelsen har kom-
mit i mitt minne gång på gång det
sista året, och jag gör en liten fri
tillämpning.
*
Vi räkna stegen i våra upp- och
nedtrappor på vår väg genom livet.
Vi göra ofta som lilla Mirjam, vi
hoppa över sju, och vad värre är,
vi bry oss inte om sju. Den lilla
siffran har ju sin stora betydelse. Det
sägs, att sju är fullhetens tal, därför
när vi räkna, böra vi ta med denna
siffra och ej nonchalant lämna den
utan vidare.
Låtom oss räkna rätt, mina älska-
de! Livet har en mening.
Kanske det där trappsteget num-
mer sju var en mycket svår sak att
räkna med; men Gud, som aldrig
räknar fel, ville, att du skulle ta det
med.
Det kanske just var det steget, som
förde dig en bit längre fram mot full-
heten.
Det kanske ej såg ut så, och i
varje fall kunde inte du se det så,
men vad vi futtiga människor se, är
inte mycket värt ibland. Du passe-
rade i alla fall det där steget, an-
tingen du räknade det eller ej. Det
vore ju skäl i att stanna ett ögon-
blick och begrunda.
Daniel räknade med Gud. I le-
jongropen var fullheten honom nära,
men det såg ju ut, som om det skulle
bli slut i stället. Stenregnet över
Stefanus blev ett steg mot höjden, där
han såg en öppen himmel.
»Abraham! Gör inte gossen något
ont; ty nu vet jag, att du fruktar
Gud».
Underbara trappsteg till fullkom-
nande! Abraham gick de svåra trapp-
stegen och blev trons fader.
»Vad gör du här, Elia? Gå du till-
baka igen. Jag har sju tusen, som
inte böjt knä för Baal». Elia hade
bara räknat sig själv och svårighe-
terna (1 Kon. 19); men han när-
made sig dagen, då den Herre, som
han tjänat, bjöd honom stiga högre
upp.
Övergivenhetskänslan har många
gånger förlett oss att räkna fel. Vi
äro närmare Guds hjärta, än vi ana,
och Hans avsikt är att föra oss fram-
åt till mognad. Vi äro lyckligare,
om vi kunna räkna med att allt skall
samverka till det bästa. Det är en
stor konst, men Herren vill lära oss
den konsten. Låtom oss då ta med
alla trappstegen, vad de än heta, be-
slutsamt fatta den utsträckta handen,
som vill stödja och hjälpa oss upp,
samt lära oss att räkna rätt och räkna
med Gud.
När Han undervisar oss, må vi då
ej ignorera den lilla siffran och svara:
»Jag bryr mig inte om sju».
Gud sina barn med vishet leder,
Hansskiftar, glädje och besvär.
Lär då en gång att döma rätt
Om denne Faderns delningssätt.
Sv. Ps. 241:4. Tora.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 04:23:32 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ts/1935/0506.html
