Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 22. 15 November 1935 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
436 . TRONS
Trän
d y o
Hälsning fr. Karl Gustafson.
Kära missionsvänner! Jesu frid!
Jag fick i dag ett fotografi av våra två
reseevangelister* och sänder det härmed till
T. S. Dessa båda evangelister resa omkring
på Hi. F:s fält här ute och äro underhållna
av församlingarna på de platser, där de
■resa. De äro båda barn av H. F:s mis-
sion. Den ene heter »Suen Iong» och den
andre »Cheo Liang». Vi bedja och önska,
att Gud skall bevara, hjälpa, leda, väl-
signa och göra dem till välsignelse. Hjälp
oss att bedja därom!
Bedjen för oss alla här ute. för våra
medarbetare och verksamheten i sin helhet!
Med hälsningar K. G.
Brev från Alice Carlsson.
Älskade missionsvänner!
Mycken nåd och frid!
»Ty han är vår Gud, och vi äro det
foik, som Han har till sin hjord; vi äro
får, som stå under Plans vård». Ps. 95:7.
Ett underbart härligt förhållande, som
vi få leva uti! Han, vår Fader i him-
melen, vet vad som behövs, när det gäl-
ler »vården». Allt som möter är avvägt
hos Pjonom, vars tankar, vägar, planer och
mål äro långt högre än våra.
Ett år har svunnit inom evighetens om-
råde, sedan jag sade farväl till älskat hem
och fosterland. Det har skiftat i känslor-
nas värld, och det har varit både ljusa
och mörka stunder, men Han, som givit
löftet: »Jag är med eder alla dagar»,
har varit trofast. Flans nåd har varit
nog för varje dag.
Då jag varit endast två mån. i Kina,
nådde mig budet att min syster Ruth fått
*Se föregående sida!
SEGRAR
hembud, kvarlämnande make och tre små
barn. Många »varför» - - -. ’ Bitter var
verkligheten, men vissheten att Gud aldrig
gör några misstag var tröst under allt.
Tack, kära syskon, för förbön under den-
na tid! Jag kände mig buren av osyn-
. liga armar.
Tiden på språkskolan var skön. Vi av-
reste därifrån i början av april, och i
tidig morgonstund den 23 april var jag
framme vid målet, Yangkao. Jag möttes
vid tåget av kamraterna Bergmans och
broder Sverker. Den senare fortsatte med
tåget till Tatung tillsammans med mitt res-
sällskap. Ett varmt välkommen och motta-
gande både av kamraterna och kineserna
gjorde, att jag kände mig hemma här med
detsamma.
Min mesta tid liar ju använts för språ-
ket, så när det gäller arbetet bland kine-
serna, intager jag den onyttige tjänarens
plats.
Herren har i sin stora nåd uppehållit
till kropp och själ på ett särskilt sätt detta
första år, som säges vara svårast för den
unge missionären. Allt är oförskylld nåd!
Utom de regelbundna mötena hade vi
tillfälle vid midsommartid att vara sam-
lade till stormöten, ledda av en miss
Graham. Gud använde sin Ijänarinna. Bland
kvinnorna intog jag min plats på »kan-
gen». Inte förstod jag så mycket, men
jag kände Guds Ande verka ibland oss.
Särskilt bland skolgossarna på stationen,
»rörde det sig». Några av dem bekände
synder och ville tro på Jesus. Jesus själv
fullborde sitt påbegynta verk i deras livf
Även några äldre blevo överbevisade genom,
ordet och Anden om det enda nödvändiga:
frälsningen i Jesus. »Talet om korset» har
inte mist sin kraft, och därför kunna även.
de arma kineserna lösas från sina hemska,
bojor. All äran åt Jesus!
Så ha vi haft besök av ett par evange-
lister för några dagars möten. Med trum-
ma och dragspel gingo de ut på gatan,
vilket hade till följd att kineserna, som
älska allt vad »skrammel» heter, samlades
omkring dem. Med de spelande i täten tå-
gade de in i kapellet, där tillfället togs i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
