Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 22. 15 November 1935 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
448 .
TRONS SEGRAR
Men nu skall du få höra, vad Karl-Gustav
gjorde. Ja, jag önskar riktigt, att du, se-
dan du läst 0m1 det, gjorde precis likadant.
Nu har inte det här hänt varken i år
eller i fjol, utan det är många år sedan
det hände. Då voro inte bilarna så all-
männa som nu. Inte heller fanns det några
elektriska lok. Ånglok funnos.
Det var nog mången gosse, som drömde
sig som förare av ett sådant. E11 omtyckt
lek var därför »tågleken». En pojke ställde
sig i ställning ungefär som en boxare. Han
var lok, nästa man höll med båda hän-
derna i nedre kanten av »lokets» blus eller
tröja å ryggen. Kan var vagn, ocii så fort-
sattes, tills det blev en väldans lång rad.
Så började »loket» svänga med armarna
som vevstakar, frustade som ett ånglok
och började gå framåt. Hela raden följde
med »loket», ökade takten, och till slut
gick det i full fart. Ibland stannade man.
Det skulle föreställa vara vid en station.
— Men nu åter till Karl-Gustav!
Det var inte bara till söndagsskolan
man samlades, utan även till s. k. barn-
möten på vardagarna ungefär en gång i
veckan, på tid som ej vardagsskolan upp-
tog. För att få vara med på dessa be-
hövde man inte vara inskriven som i sön-
dagsskolan. Följden blev, att inte så många
gingo dit. Över detta sörjde Karl-Gustav,
som själv flitigt besökte mötena.
En dag sitter han med på ett sådant.
Förutom honom är det bara fem barn där.
Karl-Gustav sitter och funderar. Plötsligt
reser han sig och går ut, till mötesledarens,
stora förvåning. Vad tog det åt honom?
Jo, vänta, ska du få höra!
Han hörde en »tåglek» dra förbi och
fick en idé. Utkommen, börjar han springa
nedåt gatan. Till alla barn han möter ro-
par han: »Ja ä lok; vill du bli vagn?» När
det har gått kvarteret runt och man åter
är framme vid möteslokalens dörr, är det
en 20—30 barn med i tågsättet. Med hela
denna radda stormar Karl-Gustav in. Und-
rar ni på om mötesledaren blev perplex*
och kom av sig ett tag?
"Överraskad och oerhört förvånad.
Nästa gång, man samlades till barnmöte,
kom det sex sådana tåg. Ser ni, de andra
fem, som voro med vid förra mötet, ville
inte vara sämre utan hade skaffat sig ett
»tågsätt» var.
Vet ni, hur det gick till slut? Jo, alla
barn, som kommo, kunde inte få rum i
lokalen. Det var då, som lärarna i sön-
dagsskolan föresjogo, att barnen där skulle
göra likadant. Resultatet blev lysande.
En farbror skrev en kör om1 det, och
barnen i söndagsskolan sjöngo den varje
söndag. Den lydde så här:
»Skynda dig, gosse och flicka, och bliv
villigt ett söndagsskolans lokomotiv!
Drag dem i kärlek, bäd’ stora och små,
till Barnavännen Jesus, som älskat oss så!»
Älskar du Barnavännen Jesus och sön-
dagsskolan? Vill inte du hjälpa till på
samma sätt som Karl-Gustav? Säkert vill
du det!
SLUT.
Något för barnen.
(Forts.)
De första personer, för vilka David Li-
vingstone omtalade sitt beslut att bliva
missionär, voro föräldrarna och hans pas-
tor, vilka alla på det hjärtligaste uppmunt-
rade honom härtill. Redan från början satte
han som mål för sig att bliva Iäkaremis-
sionär. Han ville bliva i stånd att bringa
hjälp för lekamligt såväl som andligt li-
dande. På detta sätt tyckte han sig mest
kunna likna Mästaren, Herren Jesus Kris-
tus, som under sitt jordeliv visade med-
känsla med alla lidande och hjälpte män-
niskorna ur både timlig och andlig nöd.
Flösten 1836 lämnade alltså Livingstone
sin plats i Blantyr och reste till Glasgow
för att begynna sina studier. På somrarna
återvände han stundom till sitt förra ar-
bete för att därmed få medel till sitt un-
derhåll vid universitetet. En hård kamp
hade han att kämpa mot fattigdom och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
