Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 23. 1 December 1935 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
454 .
TRONS SEGRAR
Han kommer att skänka dig kraft och
mod
Att vittna om Honom här
Bland dem, som Han köpt med sitt
eget blod;
Han vill se dem frälsta — där.
Han kommer till sist att dig föra
hem;
Då livets krona du får
I staden — det nya Jerusalem —
Där evigt du bärgad står.
Theodor Svensson.
Försummelse.
En härlig julimorgon för många
år sedan kom jag i sällskap med min
moder ned till en av de båtar, som
gå i en av vårt lands fagraste segel-
leder. Under min semester hade vi
hälsat på en syster och skulle nu
resa hem. Vi satte in vårt bagage
på båten, men som det dröjde en
stund, innan båten skulle avgå, öns-
kade vi se oss omkring i den här-
liga omgivningen.
Här mötte den ena överraskningen
efter den andra i denna underbart
storslagna natur. Vi ansågo oss hava
god tid och njöto i fulla drag av
morgonens friskhet och behag. Mi-
nuterna gingo så fort i dessa under-
sköna nejder. — Vi skyndade tillbaka,
men o, då var vår båt redan ett långt
stycke från land.
Den känsla, jag då erfor, glömmer
jag aldrig och har ej varken förr eller
senare ’erfarit något liknande. Hela min
varelse genomilades av svidande smär-
ta. Icke endast därför att båten gått
ifrån oss, och att ingen annan båt av-
gick innan måndagen. Det var då
lördag. Jag skulle börja mitt arbete
på måndagen och kom alltså en dag
för sent. Allt detta var mycket tråkigt
men kunde ju utjämnas.
Djupast kände jag smärtan över
den oerhörda försummelsen, som fäs-
tat min vilja och bundit min tanke,
så att jag glömde beräkna tiden och
lät morgonens ögonfägnad förleda
mig till att helt försumma
min dag.
För mitt livs innersta förnimmelse
stod en annan tavla så klart tecknad,
att jag ännu kan se den, när jag vill.
Det var synen av den stund, då jag
kommer till tidens gräns. Huru för-
skräckligt det då skulle vara, om jag
under livets långa dag ändå hade för-
summat tänka på mitt eviga väl, utan
måste se, huru tiden gin ge i-
från mig, och ingen ändring
kunde givas!
Försummade tillfällen —
vilket vemod ligger ej i dessa ord!
Försummad morgon- och aftonbön,
försummade söndagar, försummade år!
Försummade tillfällen att vara vår näs-
ta till gagn, att hjälpa någon själ fram
till Jesus.
Det kunde vara en moder, som fått
lägga sitt barn på båren. Hennes
hjärta, svider och hon är nära Frälsa-
ren då. Visst sökte vi trösta henne
med att sonen var hemma hos bar-
navännen och hade det så gott. Men
gjorde vi vad vi kunde för att
visa henne själv vägen till
nådens tron?
Först flera år efteråt fingo vi ge-
nom Guds stora nåd bli henne till
hjälp. Hon kunde möjligen kommit
till frid förr, om hon fått hjälp i bö-
nen den stund då sorgen tryckte.
Gud, hjälp oss att icke försumma
de tillfällen Du giver, då vi kunna
bliva sökande själar till hjälp att vinna
frälsning, och må ingen försumma Din
nåd!
A. Z.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
