Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 23. 1 December 1935 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
462 .
TRONS SEGRAR
Maria Sand, Emilia Vennström, Ruth Jo-
hansson samt undertecknad.
Allvarsmättade Ijödo budskapen. Br. Clas-
sons sluthälsning förklingade säkerligen inte
ohörd: »Bered dig att möta din Gud!»
»Var trogen intill döden, så skall jag giva
dig livets krona.»
Från plattformen ljöd sångarskarans fris-
ka sång: »Jag vill hålla ut, tills resan blir
slut; det är mitt fasta beslut.»
Tre unga själar, som längtade efter för-
nyelse i anden, bådo om’ förbön.
Så äro då dagarna i Edet ett minne
blott men ett ljust och härligt minne.
Tack, vänner, för kärlek och uppoffring!
Lönen väntar.
Hälsningar till kamrater och vänner.
Enligt uppdrag
M, a j 1 i t z Thyll.
Frän Östra Ryd.
»När Dina ord upplåtas, giva de
ljus, och skänka förstånd åt de
enfaldiga.» Ps. 119: 130.
Då vi se tillbaka på bibelstudieveckorna,
som höllos här under tiden 28 okt.—9 nov.
med broder Jersild som ledare, kunna vi
instämma med psalmisten i orden: »När
dina ord upplåtas, giva de ljus». Med bö-
nen: »Herre, upplåt ordets dörr för oss»,
begynte vi studera den underbara boken.
Egenrättfärdighetens och kärlekslöshetens
svåra synd drogs utan barmhärtighet fram
i ljuset. Vi fingo i ordets ljus se, huru
benägna vi äro att upprätta åt oss en egen
rättfärdighet, en rättfärdighet, som’ vinnes
i kraft av lagen, men som inte kan giva
evigt liv eller gudomlig kraft åt någon, som
vandrar på den vägen. Men Gud vare
tack, att vi kan få gå tillbaka och träda
in på korsvägen, att akta allt träldomsliv
såsom avskräde, för att vi må vinna Kris-
tus och bliva funna i Honom samt delaktiga
av den rättfärdighet, som kommer genom
tro på Jesus.
Det var dyrbara kvällar inför ordet. In-
ga höga haltelujarop hördes, men tårade
ögon syntes. Den som ville böja sig för
ordet kunde få en lärdom från Gud, som
blir till nytta för hela livet, ja, inte blott
en lärdom utan även en kraft, som förmår
att uppväcka från själva döden, när Guds
basun skall ljuda. Det är underbart att
få komma till full trosvisshet. Vilket är väl
dyrbarast: att ständigt jaga efter känslo-
svall — eller att äga en ständig vila i
Jesus?
»Fordom sökte jag, o Herre,
Blott välsignelsen, ej dig,
Sökte endast dina gåvor;
Nu Du själv är allt för m i g.»
Pä söndagen den 10 nov. hade östergöt-
lands Ombudsförbund sitt kvartalsmöte i
Betania. Det blev en god avslutning på
bibelstudieveckorna. De vittnen, som då
voro med och förkunnade evangelium, voro
P. Rosander, J. Andersson, V. Karlsson,
Chr. Jersild och Erik Johansson. Även.
där verkade Herren med sitt ord till upp-
byggelse och välsignelse.
På middagsrasten hade de närvarande
ombuden en stunds överläggningar med
varandra. En önskan uttalades då, att för-
bundet kunde börja missionsverksamhet pä
en ö i skärgården, där det inte finnes nå-
gon andlig verksamhet, och — så långt
man vet — inte en enda kristen bland öns
sex hundra innebyggare. Mötet beslöt att
försöka börja med evangelistverksamhet där.
Vite så Herrens välsignelse över evan-
gelisationsarbetet i östgötabygderna!
Enligt uppdrag
Thore Samuelsson.
flllianskonferens i Boden.
»Min bön är, att den tro du har
gemensam med oss må visa sig
verksam, i det att du fullt inser,,
huru mycket gott vi hava i Kris-
tus.» Filemon 1: 6.
Sin sjunde allianskonferens avhöll Bo-
dens predikantförbund i år den 12—17 nov.
Lokal var Elimkyrkan. Under föregående
år har Herren mött sitt folk under dessa
konferensdagar. Även i år ha vi fått er-
fara, att Guds källa har vatten tillfyllest
för törstande kvinnor och män. Dess rika
flöden ha ymnigt vällt fram vid de olika
mötena.
Konterenstalare i år ha varit överste Per
F~ieed från Stockholm och missionsförestån-
dare J. L. Classon från Linköping. Dessa
bröder har Gud på ett underbart sätt fått
använda att frambära nytt och gammalt
ur Guds rika förrådshus. Missionsförestån-
dare Classons ämne har varit Filemons bön,
att vi måtte få nåd ätt fullt inse, hur
mycket gott vi hava i Kristus Jesus. Här
upprullades den ena rikedomen efter den
andra. Guds Ande gjorde sanningarna le-
vande, så att tårar och jubel blandades
med varandra. Överste Heed hade olika
ämnen, vari han framhöll, att verklig kris-
tendom skulle visa sig verksam även i fråga
om hjälp åt de nödlidande.
Åhörarnas antal växte dag efter dag, så
att de sista konferensdagarna kunde ej de
största lokalerna rymma alla. Det synliga
resultatet av konferensen var, att ett par
bekymrade själar sökte sig fram till kor-
set. Dock tro vi, att Herren utförde ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
