Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 23. 1 December 1935 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRONS SEGRAR’
465
det tycktes, som om det andliga livet blev
allt rikare med varje är. Ju längre han
levde, ju varmare blev hans förkunnelse
och ju mer brinnande hans nitälskan för
Guds rijce. Detta var det samstämmiga vitt-
nesbördet om honom.
Vår broder tjänade, som sagt, flera för-
samlingar, men själv tillhörde han ingen
församlingsorganisation. Det var en gång
hans älsklingstanke att fä till stånd en
församling på den plats där han bodde,
men den blev av vissa orsaker ej för-
verkligad. Man kunde kanske säga, att han
tillhörde de andligt hemlösa bland Guds
barn, men det skulle säkert ej vara rätt att
säga så om vår broder Karl Andersson.
Han kände sig hemma bland de olika för-
samlingar han tjänade. Det som band ho-
nom vid de olika platserna var inte några
organisatoriska band utan blodsbandet, som
förenar nya förbundets folk. I förtecknin-
gen över H;. F:s ombud för Västmanland
fiimna vi dock hans namn. Det fanns kan-
hända en mission, som han älskade fram-
för andra, fast det så sällan tog sig yttre
uttryck. Vid ett särskilt tillfälle under året
kom det dock till synes. Detta var den
första söndagen i juli vart år. Den sön-
dagen var Karl Anderssons egen söndag;
den ville han själv disponera. Det var
kanhända det enda »själviska» i hans andliga
livsgärning eller — det mest osjälviska.
Då inbjöd han allt Guds folk i trakten till
»det sedvanliga Nordansjö-mötet». Då var
det i regel ingen enda församling i hela
Ervalla, som anordnade något möte — om
ej så mycket av hänsyn till vår broder,
så dock därför, att man så gärna ville
komma med till hans avlägset liggande
gård just den söndagen. Detta missions-
möte, som regelbundet hållits i över 25 år,
samlade allt större och större antal delta-
gare. I somras var sålunda publiken större
än någonsin förr. Karl Andersson hade då
utrymt sin loge och alla sina lador, men
hundratals personer måste ändå placera sig
utanför de öppna dörrarna för att lyssna
till vad som förkunnades. Kollekterna vid
de tvenne mötena på för- och eftermidda-
gen plägade under de senare åren uppgå
till fyra å fem hundra kronor (1935 till
c:a 550 kr.) och sändes till H. F:s mission,
främst till underhåll av en infödd arbe-
tare på missionär Monsons fält i Transvaal.
I »gengäld» bjöd Karl Andersson alla, som
stannade mellan mötena, på middag och
alla övriga på kaffe — gratis. Att det
skulle för vem som helst vara en rätt
kännbar uppoffring att undfägna så många
hundra personer, ligger i öppen dag. Men
för Karl Andersson tycktes det ej kännas
som en uppoffring. Det var en glädje för
honom att så göra och att se så inånga
besökare vid hans »Nordansjö-konferens».
Att saknaden efter honom kännes stor,
fick man bevis för, då stoftet den 31 okt.
fördes till sitt sista vilorum på Ervalla
kyrkogård. Trots det regniga vädret hade
förutom begravningsgästerna en stor skara
deltagare från de församlingar han tjänat
under sin livstid mött upp för att följa
honoms på hans sista färd. Jordfästningen
förrättades av komminister Haldén, som
påminde om den avlidnes stora livsgärning.
Vid båren talade representanter från mis-
sionsvänner på olika platser och nedlade
kransar som ett bevis för tacksamhet för
trogen gärning: kommunalkamrer I. An-
dersson för Sabbatsbergs mfg, handl. F.
Karlsson för Axbergshammars mfg, lantbr.
A. Johansson för Klysna mfg, lantbr. A.
Karlsson för Löths mfg, bröderna Henry
och Fredrik Kindbom för missionsvänner i
Svanvik. Vidare talade pred. G. Öberg, gods-
ägare A. Bodin och magister V. Anders-
son. Samtliga uttryckte sitt erkännande av
den hemgångnes stora livsgärning. Vitt-
nesbördet var också samstämmigt t. o. m.
av de predikande bröderna, att ingen kan
f. n. fylla den tomma platsen i Ervalla-
bygderna. Ett stort antal kransar nedla-
des från anhöriga och övriga vänner.
Tack, broder Karl Andersson, för ditt
uppoffrande, osjälviska arbete för Guds riks-
sak i Ervallabygderna! Din plats är tom.
Jorden har blivit fattigare, himmelen ri-
kare. Om vi följa spåren du lämnat efter
dig, skola vi åter få möta dig — icke vid
ditt kära Nordansjö utan vid det stora mö-
tet inför Guds tron. C. G.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
