Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 23. 1 December 1935 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRONS SEGRAR’
467
I NÖDENS TID.
Säg först: Han förde mig dit. Det
är genom Hans vilja jag kommit på
denna trånga plats. I denna vilja vi-
lar jag.
Säg därnäst: Han vill här behålla
mig i sin kärlek och giva mig nåd
att i denna prövning uppföra mig så-
som Hans barn.
Säg: Han vill vända denna pröv-
ning till en välsignelse och lära mig
den läxa Han ser, att jag behöver
lära, och verka i mig den nåd Han
har i beredskap åt mig.
Säg till sist: 1 Hans goda tid kan
Han föra mig ut igen — hur och när,
det vet Han.
Säg: Jag är här 1 :o) ined Guds ti 11-
städjelse. 2:o) Under Hans bevaran-
de. 3:o) Under Hans fostran. 4:o)
Så länge Han vill.
Andrew Murray.
^vclemirig
P. R Bliss.
Den benådade sångaren och evan-
gelisten.
Om det är så, som någon har sagt,
att en sångförfattare är till större
välsignelse än en som stiftar lagar
för folket, så är i sanning en sådan
persons inflytande av omätlig bety-
delse. En folksång är ett arv, som
tillhör blott den enskilda nation, in-
om vilken författaren är född; andliga
sånger däremot äro alla nationers
gemensamma egendom. Faktum är
emellertid, att den mans sånger,
vilkens levnadsteckning vi i detta
och några följande nummer av T. S.
ämna återgiva, funnit spridning icke
blott i engelsktalande länder utan
nära nog i hela världen. Det finns
väl inga sånger, vare sig i forntid
eller nutid, som funnit så djup reso-
nans som hans sånger.
Philipp Paul Bliss härstammade
från en gammal puritansk familj, och
hela hans väsen präglades av den en-
faldiga tro, som besjälade honom.
Hans föräldrar voro fattigt folk, och
han måste som gosse springa omkring
barfota över berg och dalar för att
bevista skolan, som låg ganska långt
från hans hemby. Såsom ett äkta
naturbarn tilltalades han tidigt av
rösterna i naturen: fåglarnas sång,
bäckens porlande, granarnas sus, bi-
nas surr, åskans dova rullande uppe
på bergstopparna, lärkans morgon-
och aftonsång. En bättre skola kun-
de ingen dödlig begära att få ge-
nomgå; över hans enkla, arbetsamma
tillvaro i föräldrahemmet göt Guds
underbara mästerverk i skapelsen sin
tjusning.
Han var redan en stor, kraftig gos-
se om tio år, när han första gången
fick höra och se ett piano. En dag,
när han gick förbi en öppen dörr,
blev han stående som fasttrollad och
smög sig sedan, följande en oemot-
ståndlig dragning, nära intill den dam,
vars fingrar gledo över pianots tan-
genter. Då hon slutade spela, bad
han vördnadsfullt men enträget, att
hon skulle spela vidare. Damen lät
tillfället gå sig ur händerna och skic-
kade den stackars gråtande, av hen-
nes musik alldeles hänryckte gossen
hem. Philipp hämtade emellertid
snart tröst. Så ung han var, hade
han redan erfarit mången räddning
ur nöden och lärt att förtrösta på
sin Gud. Hans moders fromma råd,
hans faders diupa basröst, vilken från
det lilla blockhusets dörr inbjöd de för-
bigående att ta sin tilllykt till syn-
dares frälsare, den dagliga husandak-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
